Ute och flyger

Mitt i den sista stressen inför skolavslutningen i våras satt jag med en 22-sidig blankett som jag valde att fylla i på engelska i stället för att på annat sätt visa nivån på min engelska. Jag försökte få pengar från erasmus för tre kurser i söderns sol nu på hösten. Det gick vägen, just nu bloggar jag i flyget på väg hem från den sista av dessa kurser. Min kollega var på de två tidigare.

Innehållet i samtliga var kring skolans digitalisering eller internationalisering. Så vad har jag nu i bagaget? Inte en rasande mängd ny kunskap eller insikt men det beror antagligen på att jag själv skulle ha kunnat dra flera delmoment av kursen. Så var det då en flopp? Absolut inte! Kursfeedbacken stöder detta. En sådan här kurs är inte enbart om att lära sig nytt, det är om att få det du kan satt i rätt perspektiv, hitta nya infallsvinklar, skapa nya kontakter/nätverk, vidga din kunskaps- och erfarenhetsbas. Hitta nya människor att följa, att dela och bolla erfarenheter med.

Jag tycker att en rektor bör ordna sådant här utbyte för sin egen, sin personals och sin skolas utveckling på återkommande basis. John Donne skrev No man is an island, det gäller i högsta grad även skolan och är en av våra stora utmaningar. Ibland är varje lärare och klass en liten isolerad miniatyrvärld. Det måste vi få bukt på! Liksom överallt i omvärlden måste skolan vara uppkopplad, på personnivå mot andra kolleger och nätverk, på teamnivå och på skolnivå. Vi skall inte stoltsera med att vi uppfann hjulet i vår skola, vi skall stoltsera med att vi tillsammans med a, b, c, d och e utvecklade och fick fram en fungerande, nytänkande hjulet 4.0.

För min del blir nästa steg (efter att vi bearbetat och spridit allt nytt vi fått via kurserna denna höst) att börja jaga följande möjlighet till finansiering för att få ut mitt kollegium ur klassrummet. De gör ett suveränt jobb där och jag vet att standarden sjunker den tid de är borta, men när de kommer tillbaka, utvilade, motiverade, fulla av ideer, tankar och utvecklingsförslag... Rektorns julafton! Så på onsdagens lärarmöte inleder jag med konstaterandet att det var mycket bra - och ger kollegiet i uppgift att aktivt leta efter möjligheter för att få dem på en givande utflykt. Tillsammans har vi större chans att hitta alla möjligheter. Styrka och möjligheter i egenskap av ett team... Det gillar jag. Lycka till med ditt team!

Den inre motivationen

I det moderna klassrummet har vi skippat tanken på att eleven är ett tomt kärl som läraren fyller med kunskap och insikt. Vi vet det, vi klagar på allt eleverna har med sig i bagaget hemifrån och att det inte är det vi hoppas att de skulle ha. Då kan ju eleven knappast ses som ett tomt kärl, eller hur?


Vi talar också om att vi skall få eleverna intresserade och motiverade för den inlärning vi vill att skall ske. Det kan bli ett oöverkomligt hinder ibland. Jag tror inte jag kan motivera alla, ibland inte ens hälften. Men, jag tror att det har gått fel någonstans om jag skall vara den motiverande faktorn. Jag tror vi måste bli bättre på att hjälpa eleverna att hitta sin egen inre motivation. Då skippar vi det här med att fylla och hjälper i stället eleven att hitta vägen till den källa där eleven hittar det den vill fylla sitt ämbar med. Det är lite som med turister, vill de till en restaurang så kommer de inte att lyssna till dina direktiv om hur de hittar till kyrkan.


Lärarens professionalism kommer sedan fram i att beskriva en enkel väg, men också en väg som har ett mervärde och ger eleven mer än enbart det som finns vid målet, dvs källan. Det skall vara en berikande utflykt på många plan. Kanske viktigast av allt en utflykt som görs för att eleven vill till målet.


Som ett litet förtydligande finns här en video som är inne på samma linjer men med beskrivande exempel. Resan mot en bättre skola fortsätter....