Låt mig inledningsvis konstatera att läroplanen redan nu förutsätter att varje elev får använda ikt som stöd för sin inlärning minst en timme/vecka och rektorn ansvarar för att läroplanen följs. Inget oklart i detta. Så varför har vi då fortfarande en massa lärare som inte låter eleverna använda ikt som stöd för sin inlärning?
Jag sträcker mig faktiskt så långt att jag ifrågasätter om en lärare kan anses vara kompetent om den inte klarar av att låta eleverna använda ikt som stöd för sin inlärning. Jag ser ingen förmildrande omständighet i att man "inte har fått fortbildning". Kom igen, jag skall nästa läsår undervisa åk 6 i bildkonst för första gången i min karriär, kan jag skippa detta och ha matematik i stället för att jag inte är insatt i det? Naturligtvis inte! Jag förutsätts sätta mig in i ämnet och undervisa det i höst, precis som vilken annan lärare som helst. Så varför anser en del att det är legitimt att inte behärska det som man förväntas använda och låta eleverna använda under lektionerna?
Jag hör nu och då lärare klaga över elevernas mobiltelefoner och hur jobbigt det är att hålla efter förbudet att ha mobiltelefon. Helt ok om ens målsättning är att likt don Quijote slåss mot väderkvarnar men man kan faktiskt också använda energin till undervisning och att stöda elevers inlärning. Vi hade samma problem i min skola tills vi lät eleverna göra upp regler för vett och etikett gällande användning av mobiltelefoner i skolan. Vi har idag inga problem gällande mobiltelefonerna och i stället har vi bättre lektioner. Det är ok för eleven att kolla efter fakta på mobilen, lyssna på musik medan man räknar eller skriver, ta en bild till arbetet som görs i office 365 osv. Jag minns hur min dotter en sommar ringde mig och frågade hur hon skulle gå de sista kvarteren till sin gudmor, jag kontrade med att hon ju vet adressen och har navigator i telefonen hon ringer med, använd den. Hon blev sur och ringde i stället sin mor med samma fråga. Poängen var att så gott som varje barn går med en resurs i sin ficka, låt eleven använda den! Det är också helt ok att låta eleven lära dig som lärare hur man kan använda den. I det moderna klassrummet lär vi alla av varandra.
Vi lever i en digital värld och snart är allt annat digitalt förutom skolan. Hur kan skolan då sköta sin uppgift och förbereda barnen för världen de stiger ut i efter avslutad skolgång? Tappa inte fokus, för vem gör vi detta? för lärarna eller eleverna? Och jo, jag behöver utmana mig själv och jämt stiga ut ur min bekvämlighetszon både som lärare och rektor för: Jag är ett exempel för varje barn i min skola varje dag! Om jag vill att de skall utmana gränserna för sin förmåga så måste väl jag göra det först? Inte behöver allt lyckas, vi kan lära oss av våra misstag tillsammans. Men kom inte med argumentet att du tror på gamla beprövade metoder och att de har fungerat väldigt länge. Häst och kärra är också en väldigt gammal och beprövad metod att ta sig fram, den är dessutom mycket ekologisk vilket ju är moderiktigt i dagens värld men hur många tar sig fram på det sättet? Jag förväntar mig att jag som ledare försöker hållas med i utvecklingen (och vill helst gå i fronten av den om jag kan) och jag förväntar mig då också att lärarna skall följa med utvecklingen. Fronten är extremt bred och då en lärare tar sig förbi mig är jag otroligt stolt. Vilken resurs denna lärare är för sina elever, vår skola och mig! I ärlighetens namn, med så lite skola vi har i Finland ser jag inte att vi har råd att vara ineffektiva. Vi behöver använda varje tillbudsstående verktyg vi kan för att eleven skall lära sig, då kan du inte skippa ikt och hoppas att någon annan gör det med dina elever. De är ju trots allt dina elever och du har ett tydligt ansvar för dem.
Så hur ser då min syn ut gällande skolans digitalisering?
Min vision är att vi har en snabb internetförbindelse, detta är problem 1, 2 och 3 för skolorna på landsbygden. Kanske 5G kan lösa den punkten då vi får det. Som andra på min lista finns ett täckande, tillräckligt och öppet trådlöst nätverk. I praktiken så att varje person i varje klass skall kunna koppla upp 3-4 apparater och fortfarande ha smidigt och snabbt nätverk (de använder antagligen inte mer än 1-2 av apparaterna aktivt men i alla fall en fingervisning om vilken nivå jag ser som tillräcklig, notera att det alltså skall gå att ha 90 apparater kopplade i klass a och ytterligare 90 i varje klass runt detta rum).
Följande nivå är apparaterna. Det skall inte vara standardiserat, vi har ett enormt spektrum med uppgifter och elever. Vi behöver rätt verktyg för varje uppgift och elev. Tänk det som en verkstad, tror du de skulle fixa det med endast en skiftnyckel och en hammare? Vi behöver pekplattor (alla operativsystem), datorer, interaktiva skärmar (tror projektorerna konkurreras ut av dem inom 3-4 år) som i öppna inlärningsmiljöer (och varför inte även i klasser) skall kunna flyttas omkring efter behov. Vi behöver lösningar för att kunna visa upp vad vi gjort/ illustrera vad vi pratar om trådlöst, varifrån som helst vart som helst. Vi behöver lösningar för att kunna samarbeta oberoende av plats och tid (det har vi ju redan via Gafe, Office 365) och vi behöver tillåta även eleverna att använda de verktyg som är bäst för var och envar, och jo, det inkluderar helt odigitala verktyg för ibland är de bäst.
Vi behöver goda nätverk med kontakter till arbetsgivare utanför skolan, kontakter som kan hålla oss uppdaterade om vart samhället är på väg och ge oss fingervisningar om vad eleverna kommer att behöva för färdigheter i arbetslivet. Vi behöver nätverka inom vår egen sektor för att få tillgång till goda pedagogiska idéer så att vi tillsammans skapar en bättre skola. Kom ihåg, vi har ingen tävlingssituation i grundskolan, jag ser det som vårt gemensamma intresse att göra varje skola så bra som möjligt. Det jag delar med mig av kan komma mina egna barn eller min kompis barn till godo och det är absolut inte något illa i att de kommer barn i allmänhet till godo. Det finns röster som säger att den finska skolan har varit bra. Jag struntar i var vi står i förhållande till resten av världen, jag vill bara att vi skall bli bättre och en viktig bit av det är skolans digitalisering. Så är du rektor och inte har detta under kontroll, dags att kavla upp ärmarna. Är du lärare, samma sak! Men minns, du skall inte göra detta ensam, nätverka, benchmarka, fråga, pröva och gör tillräckligt många misstag så blir det nog bra.
Blogginlägg som knappast gör världen till en bättre plats men som är ett sätt för mig att fästa diffusa tankar på "papper", kanske mest för att bevisa för mig själv att det funnits någon form av aktivitet i något skede... Huvudteman är skolplanering, ikt och ledarskap som litet sidospår...ibland...
söndag 26 april 2015
måndag 20 april 2015
Insikter från skolbesök i Vittra Brotorp
Jag får väl inleda med att be om ursäkt för en stökig lay-out. Jag får konstatera att jag inte har varit så visuell tidigare att jag skulle ha finslipat detta... Då vi skulle besöka Settdagarna I Stockholm kändes det optimalt att även besöka en skola som hade satsat på öppna inlärningsmiljöer och hade erfarenhet av hur dessa fungerade. Jag har inte satt mig in I den svenska läroplanen och utgångsläget är väl att den till vissa delar skiljer sig från vår. Jag tyckte mig se det bland annat I utformningen av slöjdsalen. Jag återkommer till det lite senare.
Kort om skolan. Vi kontaktade och togs
emot i Vittra Brotorp. Skolan byggdes 2011 och är dagis-åk 9 med ca 300 barn.
Invid skolan finns en idrottshall som kan användas för gymnastik och en massa
grönområden. Trots att skolan var så ny hade den utsatts för en hel del slitage
och det framgick klart och tydligt att det är fel att spara på materialsidan i
en skola. Det måste vara material som håller. Här var en del lösningar ganska
lätta och skulle kanske bättre lämpa sig för lägenheter än en skola. Till höger en
bild över bottenlösningen i översta våningen (inte helt aktuell då det inte
fanns öppna passager mera i den nedre kanten mellan de öppna inlärningsmiljöerna,
detta för att undvika att eleverna springer runt och runt).
Det fanns en hel del små krypin för att kunna arbeta enskilt
också. Deras erfarenheter var att enskilt också kan vara något negativt och en
del av dessa krypin där man kan krypa in och försvinna skulle de bygga bort.
Små arbetsplatser som denna här i invid (med stol och fanerväggar) skulle de också ta bort. Deras erfarenhet
var att man har mera nytta av utrymmen för små grupper än för enskilda elever.
Skolan (eller någon) hade satsat en
hel del på design och visst ser det bra ut och ger det lilla extra. Varken
personal eller elever var dock helt nöjda med detta. Personalen ansåg att en
del av dessa blickfångare inte fungerade som man hade tänkt och eleverna
efterlyste mera mjuka möbler att kunna ”chilla i”, bekvämlighet betydde mycket
mera än utseende. Överlag funderade jag på elevkårens betydelse då man gallrar
fram de möbler man tänker satsa på. Nu var de flesta missnöjda med merparten av
stolarna och dessa byts ut an efter det finns möjlighet till det. Rätt val här
kan innebära betydande inbesparingar på sikt. Överlag kom det fram att elevens
stol är en enorm faktor i vardagen. Som en elev sa det, ”de här stolarna är
obekväma, efter några minuter bara måste man stiga upp och gå omkring en stund”.
Det finns knappast någon ”one size fits all” då det gäller stolar men vi
behöver väl inte heller sträva efter det utan efter något för var och envar. Möblerna
är en bit av differentieringen där vi söker elevspecifika lösningar för att få
det optimala för varje elev.
De öppna inlärningsmiljöerna hade sina för och nackdelar. En del lärare klarade inte av att fungera i dessa och hade sökt sig tillbaka till skolor med mera traditionella lösningar, jag tror att man tänka i samma banor beträffande elever också. Vi behöver ha en palett av möjligheter i skolan, även beträffande lärmiljön. Nu höll de på att bygga till klassrum på bekostnad av kvadratmetrarna i de öppna inlärningsmiljöerna. Deras uppfattning var att de till vissa delar hade blivit för stora och till vissa delar hade det uppstått ett ökat behov av mindre rum som en följd av att skolan hade vuxit. Det här är en sak som tål att fundera på även i min blivande skolas fall. Då vanda planerar en skola för ca 400 elever (Aurinkolaakson koulu) så har de landat på ca 8000 m², vi diskuterar halva den ytan och då har de vissa specialutrymmen i en angränsande skola medan vi har allt i samma byggnad. Min skola byggs vid det största enhetliga området med nybyggnad och det området skall fyllas med ca 10% av Borgås nuvarande befolkning. Det finns en risk att skolan blir trång i något skede, vad har man då för plan b för att bygga till? Görs grunden så stark att man kan bygga en tredje våning om behov uppstår? I övrigt konstaterades det att elever kan ”komma bort”, dvs bli lite i periferin och kanske inte få så mycket gjort i öppna lärmiljöer. Jag utgår ifrån att lärarens roll och planering stiger i betydelse i en öppen lärmiljö, i och för sig bra att det professionella kunnande måste användas aktivt. Rent praktiskt tror jag att man ökar användningen av de öppna lärmiljöerna med stigande ålder. Ett utvecklingssteg i de öppna lärmiljöerna skulle bli flyttbara väggar för att kunna omforma utrymmet efter behov. Det lär ska pågå produktutveckling kring en samlingsplats (i Finland) så att denna skall kunna byggas upp och plockas till andra element då den inte behövs. Den får agera som exempel på att flexibiliteten inte enbart är ett stort utrymme utan i extremt hög grad en lösning som bygger på flexibla element i utrymmet.
Vi har i vår process betonat vikten
av att få ingångarna att fungera smidigt och inte bli flaskhalsar. Även här
hade aulan blivit för liten. En viktig poäng var att den inte enbart fungerar
som en sluss in och ut utan att den också fungerar som väntrum för elever som
väntar på skjuts. Har man skåp för förvaring av elevernas saker så skall det finnas
utrymme att sätta dit sakerna och för andra elever att gå förbi. Det kändes
lite trångt om man flyttar detta rum in i vår blivande skola och skickar
100-150 elever in genom ett liknande rum efter en rast. Som min kollega hela
tiden lyfter fram, det här är kvadratmetrar som hjälper eller stjälper
verksamheten och dessa måste fås och fungera smidigt.
En annan faktor som kom fram här var
akustiken. Trapphus och korridorer leder ljud, är trappan av metall så uppstår
det en massa ljud som det kan bli jobbigt att få bort via diverse akustiska
arrangemang. Överlag kommer akustiken att vara ett område som vi bör ha ett
speciellt fokus på och min fråga är närmast vem som skall koppla in en expert
på detta område, förväntar vi oss det av byggherren eller skall vi ordna det
själva. Men viktigast av allt, finns detta entydigt och klart definierat i våra
direktiv till offerten?
Övriga element som kom fram var att
administrationen också skall vara lätt tillgänglig för föräldrar och besökare,
dvs ganska nära en ingång. Jag vet inte om det var en generell lösning eller en
lösning i denna skola men jag reagerade på de splittrade personalutrymmeslösningarna.
Jag funderade på vikten av att ses under dagen, att samordna, bolla pedagogik
och elevvård ”on the fly”, att få koppla av och skratta tillsammans. Jag tror
att även personalens rum kunde vara en variant med öppen miljö där vi med
inredning ordnar köksdelen, ”chill-delen”, platser för planering och
förberedelse, platser att mötas. Om vi kombinerar allt och är flexibla så når
vi säkert detta med färre kvadratmeter än om vi skapar skilda utrymmen för allt
med fysiska väggar.
Rent pedagogiskt var det en fin poäng
med ett utrymme som hade en grön vägg för att kunna skapa filmprojekt och
montera in valfria bakgrunder i redigeringsskedet. Jag gillade också systemet
med en tavla över de utrymmen som ingick i den öppna lärmiljön. Varje delområde
visades med en bild och ett maxantal elever som kunde arbeta där. Eleverna
placerade in sig i varje område med sitt fotografi eller namn och när ett
område var fullt fick eleven titta på andra där det fanns rum. Lätt och
överskådligt, samtidigt lätt för t.ex. rektorn att snabbt se var den skall
hitta specifik elev ifall det blir aktuellt.
Jag reagerade också på den lilla
slöjdsalen på ca 40 m², observera att den var både träslöjdsal, textilslöjdsal,
”maskinsal” (fanns bara en pelarborr och bandsåg för mycket tunt material),
målarutrymme och saknade metalldel totalt. Handverktyg och material fanns i ett
litet förråd på ca 4 m². Det fanns inte arbetsplats vid hyvelbänk för alla
elever på en gång. Notera att detta var ett utrymme även för åk 7-9. Våra
elever i de årskurserna har ett rum enbart för maskinerna som är större än allt
detta sammanlagt. Jag utgår ifrån att grunden till denna stora skillnad ligger
i våra läroplaner och vad den stipulerar att vi skall lära eleverna. Det som
dock kom upp till diskussion var behovet av en slöjdsal i varje skola. Skall
Grännäs skola satsa på en komplett slöjdsal för 4-8 timmar/vecka eller blir det
mera ekonomiskt att skjutsa eleverna till Lyceiparkens skolas slöjdsal som är
topputrustad och står tom över halva veckan? Faktum är att åk 7-9 behöver ha en
mycket välutrustad slöjdsal men att det där undervisas färre timmar/årskurs än
i åk 1-6. En viss ironi att den behöver mera som använder mindre men kanske en
möjlighet till samarbete över skol- och stadiegränser? En annan utrymmeseffektiv lösning var att matsalen och elevernas kök kombinerades. Matsalen kunde alltså användas för huslig ekonomi undervisning på eftermiddagen. Denna lösning är dock endast aktuell för Västra enhetsskolan och även där måste man överväga vilka andra funktiuoner man vill ha in i matsalen efter avslutad skolbespisning. Är dessa funktioner lätta att förena utan att undervisningen lider och hur många timmar diskuterar vi per vecka?
Byggtekniskt kom även här upp
problemet med stora fönster och solljus. I slutet av våren och i början på
hösten kan det skapa olidligt heta utrymmen och de hade investerat massor i rejäla
persienner på utsidan av huset för att skärma av ljuset under dessa perioder. Så
inga överdrivna fönster, de ser trevliga ut men man måste kunna arbeta också!
Det hade också blivit en miss då avloppssystemets luftrör och
luftkonditioneringens insug placerades invid varandra och med fel
höjdförhållanden, inte optimalt för trivseln då det luktar kloak i skolan...
Detta hade de dock nu fått rätsida på. Det hade också blivit missar med
lutningar och vattnet rann inte bort från alla delar av gården, en del lutningar
på dagisgården var för branta och gjorde att det inte gick att ha trehjulingar
eller bilar där för det blev för brant. Staketen hade blivit placerade på sätt
som gjorde att de inte fungerade då snön plogades upp mot dem. Delvis hade
också marken satt sig vilket gjorde staketen lägre i förhållande till
omgivningen. Precis som jag skrev att det invändigt måste vara hållbara
material (golvmattors fogar hade placerats på skarv i betongen och gick upp
hela tiden) så skall även gården tåla en massa. Gräsmattorna klarade inte detta
och rekommendationen är gummimattor samt konstgräs. Vanligt grus klarar också
det mesta men då släpas detta grus in i skolan och ökar på slitaget och
städbehovet där. Man kan säga att en investering på de områden som finns på
gården sparar på skolan invändigt. Samtidigt är dessa mjukare material och
torde minska på glassplitter och annat som vi har haft problem med på den gamla
skolgården. Så det är även en säkerhetsfaktor då man inte behöver akta sig för sådant
då skoldagen börjar. Man kan också fundera på om det är klokt att spara en del
av budgeten för gårdsplanen för att låta alla växa in i den och sedan skaffa de
slutliga lösningarna och få dem på rätt plats. I ärlighetens namn, du möblerar
inte om en skolgård lika lätt som ett rum. Även i övrigt kan det vara bra att
reservera en viss summa för ändringar som man upptäcker att behöver göras under
de första åren efter att man tagit i bruk den nya skolan. Teorier är goda men håller
inte alltid i praktiken och då är det bra om det finns en budget för de nya
insikter man fått. En liten scen (bilden ovan) med fasta bänkar på gården hade visat sig vara omåttligt populär. Mycket valuta för liten investering!
Till sist ett varmt tack för att personalen på Vittra Brotorp tog emot oss och hade tid att visa och förklara tankar och beslut kring deras lösningar. Vi fick en ärlig bild av processen och utmaningar man kan stöta på både under och efter processen. Det gav många viktiga detaljer som ger oss en bättre chans än tidigare att nå lyckade lösningar i våra projekt.
söndag 19 april 2015
Settdagarna
Jag tweetade efter första dagen "var detta allt?" och visst kändes det lika efter andra dagen. Under den tid vi hade till vårt förfogande tredje dagen såg jag ingen föreläsning som lockade och mässan såg man ju på någon timme under första dagen. Ärligt sagt så kommer de finska virtuaaliopetuksen päivät och itk-seminaari i Aulanko upp till samma eller högre nivå. Så vi gick över ån efter vatten. Det är nog fortfarande så att vill man höra det färskaste och se det nyaste inom teknologi så skall man resa till Bett show i London i januari. Rent ekonomiskt ligger den mycket nära de ovannämnda alternativen då själva mässan med seminarier inte kostar 300-450€ utan har gratis inträde. Man kan säga att det som presenteras där i januari kan dyka upp på lokala grejer som de ovannämnda under följande år, till vissa delar då det gäller tekniken men inte då det gäller de stora namnen som pratar där.
Så var det då en total flopp? Nej på intet sätt. Det att vi var en grupp med rektorer, undervisningsdirektör, it-chef och ekonomichef gav det ett sällsynt brett forum att diskutera infall och vinklingar för våra följande steg då vi utvecklat ikt i skolorna. Vi kom in på andra områden också och en massa tankar föddes, en massa "thinking outside the box". Vi kom fram till att även i fortsättningen lönar det sig att satsa på denna typs multiprofessionella grupper på seminarier och exkursioner. Jag tror att detta var den överlägset värdefullaste delen av hela resan.
Föreläsningarna...
På de föreläsningar jag gick på var det två som gav något. Twitterprofilen Karin Nygårds (@Grishund) lyfte upp att barn (och även de vuxna!) behöver förstå hur
internet fungerar. Man kan bygga upp detta successivt. Man behöver förstå den egna andelen
i internet, vad vill jag dela och varför. Att förstå att den digitala världen
är uppbyggd av kod och att jag kan bli en kritisk konsument. Detta kan göras
bättre, jag vill ha bättre. Barn behöver förstå både hur den fysiska och den
digitala världen fungerar. Digitalkunskap skall inte vara ett ämne, det skall
ingå i alla ämnen! Hon berättade om sin sida om detta på nätet http://teacherhack.com/
Gällande att leda sin skola framåt blev jag intresserad av deras "Learning study", kollegerna presenterar sina test,
miniforskning och allt leder alla vidare. ”All förändring skall leda till något
bestående!” Som avslutande tanke hade jag följande:
Som professionell lärare, vet varför du gör saker (inte för
att det är roligt utan inlärningsmotiv) och nöj dig inte med stagnation, titta alltid efter nästa stora möjlighet som gör det lättare för dina elever.
Den andra minnesvärda föreläsningen hölls av Jonas
Hällebrand (@joha88) Något han sa i början fick mig att tänka vidare och ledde till följande personliga reflektion: när du sätter upp en vision och
värdegrund för eleverna så borde samma gälla även för personalen, det borde väl
vara en skola för alla?
Han konstaterade att vi sitter i samma krumma ställning med ipad som med bok, allt har
stämplats som farligt/hälsovådligt då det kommit (boken, radion, tv....). Det fick mig att fundera på hur vi ska skapa balans, hur
bemöta detta i stället för att förbjuda? Han frågade också ”Vad är så hemligt?” – transperens i skolan, låt elevernas
insats, arbeten synas, inblick för kolleger, familjer, andra elever... Jag tror att detta kommer att vara en viktig sida i skolans verksamhet. Skolans vardag skiljer sig ganska mycket från den grundskola föräldrarna upplevde och detta behöver skolan överbrygga för att föräldrarna skall förstå och kunna stöda på rätt sätt. För egen del kommer detta område att finnas i fokus under inkommande läsår. Jonas konstaterade också att ”vi måste dela med oss så mycket vi kan”, han nämnde en uppgift i mindstorm ”fuglesang sitter fast på mars, bygg en
robot som skall rädda honom. Roboten skall komma så nära honom som möjligt men
får inte köra över honom”. Brilliant uppgiftsbeskrivning.
Allmänna tankar från mässdelen och övrigt:
Interaktiva skärmar på 84” verkade smidiga och fick mig att undra om projektorn börjar vara passe?
Det fanns några företag med intressanta möbler, liksom ett företag för skolgård/klassrum.
På ett allmänt plan funderade jag på att Sverige verkar ha bra och aktiva individer men var finns
kopplingen till ett övergripande tjänstemanna- och politiker skikt? Finns det
en övergripande förståelse över var man står, nuläget, vart man vill och någon tanke
om hur man skall ta sig dit? Blir en skola bra trots ministerium och lokalt
beslutsfattande, når den sin fulla potential? Vart skulle den kunna nå med ett
rätt riktat stöd från alla nivåer? Kunde man skapa en tankesmedja av alla
innovatörer och deras nätverk och de skulle kunna ha en direkt pipeline till
högsta beslutsfattande och policyskapare? Agenda: Hur får vi eleven att lära
sig bättre, både stoffet och de kompetenser som de kommer att behöva då de
stiger ut i samhället? Vi har väl samma problematik även hos oss men Pisa verkar vara en ständig plåga för de svenska skolorna utgående från hur mycket Pisa-resultaten ältades.
Utöver detta gjorde vi ett skolbesök på Vittra Brotorp men mer om det i ett annat inlägg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)