Ett digitalt år senare

Inledningen
Läsåret 2013-2014 avslutades med ett föräldramöte i dåvarande åk 5. Temat kring mötet var att vi skulle skaffa pekplattor till varje elev i blivande åk 6. Pekplattorna skulle vara personliga, kunna tas hem precis som vilken skolbok som helst. Detta innebar att eleverna skulle axla ett helt nytt ansvar för sin egen och andras pekplattor. Det är en skillnad på att sköta om den slitna historieboken á 15€ eller en pekplatta för 265€. Vi avslutade året med att skapa ett gemensamt kontrakt som skulle skickas hem på och som skulle undertecknas av både förälder och elev.

Läsåret 2014-2015 inleddes i åk 6 med att dela ut pekplattor i den takt vi fick in undertecknade avtal. Sällan har vi fått in undertecknade papper så effektivt så helt tydligt var detta en sak som var viktig för eleverna. Ganska snabbt visade det sig att gästnätverket var opålitligt och vi sonderade alternativen. Att sätta pekplattorna i elevnätverket var inte ett alternativ i och med att de då skulle ha omfattats av stadens säkerhetspolicy och inte skulle ha gått att få i nät t.ex. hemma. Valet föll till sist på denna 4G-router. I dag skulle jag titta på andra alternativ. Inte för att det har varit problem, tvärtom, den har varit mycket stabil och jag blev helt såld på möjligheten att kunna se signalstyrkan med decibels nogrannhet, inte det vanliga 1-5 stolpar (som i ärlighetens namn inte berättar något nämnvärt om du kan få in 3G eller 4G). Det visade sig vara stora kast beroende på var i klassrummet jag placerade antennen och med denna kunde jag säkerställa att jag hade bästa möjliga signalstyrka. Detta har säkert haft betydelse för vår användning och det stabila nätet. Nej orsaken till att jag skulle titta på ett uppdaterat alternativ idag är att wifi-delen inte klarar ac-standarden vilket har betydelse inne i klassrummet (förutsatt att apparaterna i klassen klarar ac-standarden). På Teltonika-nivå är den dock inte och det är inte helt långsökt att jag skaffar något nytt alternativ hem till mig under sommaren.


Upplägget
Det traditionella är ju att lärare glatt tar emot allt möjligt och sedan låter bli att använda det för att det är så svårt och de inte har fått utbildning. Sedan sitter man där med ansträngd ekonomi och tusentals investerade euro som samlar damm någonstans. Jag har alltid kollat upp läraren jag satsar pengar på ganska grundligt innan vi investerar något. Vi skall hitta en gemensam orsak till att satsa, det skall finnas ett pedagogiskt mål och en vilja att ta nästa steg. Kort sagt, slösa aldrig pengar på lärare som inte vill komma ut ur sin bekvämlighetszon. I optimala fall kan de bibehålla status quo i din skola en tid men sedan kommer de att halka efter och bli en broms i utvecklingen. Och nej, allt gammalt är inte av ondo men även det gamla behöver uppdateras för att passa in i modern undervisning, annars kommer inte det heller till sin rätt.

I praktiken hade vi en klar satsning på detta. Jag var helpdesk och fixade vad jag kunde (vilket inte var allt) men ännu viktigare. Vi använde varandra som bollplank, vart ville vi nå och hur skulle vi ta oss dit? Jag hade ansökt om Erasmus+ pengar för kurser och anlitade Euneos för dessa i och med att de har visat sig vara ganska duktiga på de praktiska arrangemangen och de har ett antal duktiga experter som undervisar på deras kurser. Jag skickade min lärare på en veckas kurs om internationalisering till Porto och en veckas kurs om pekplattor i språkundervisningen till Malaga. Själv åkte jag på en veckas kurs om Web Curation till Malaga. Utöver detta var jag mycket aktivt på kurser kring ikt under hela läsåret. Kurserna gav en hel del positivt men det absolut viktigaste upplever jag att var de nätverk vi skapade via dessa. Eleverna i åk 6 deltog i ett eTwinning projekt kring Östersjön (för vår del) med en grekisk kontakt jag träffat 2014 på en annan kurs i Malaga, jag har kontinuerlig kontakt med ett antal innovativa pedagoger i olika länder osv.

Apparaterna
Vi valde Nexus 7" till klassens pekplattor. Min tanke var att det var en av de absolut bästa apparaterna i den klassen just då. Jag ville undvika ipad eftersom den kommunicerar så sjukt dåligt med andra system. I mitt tycke var den helt enkelt inte prisvärd. Win8 pekplattor fanns det just inte alls och de som fanns var inte mycket att hänga i julgranen så dessa lämnades bort i det skedet. I dag är läget ett annat och min idealapparat skulle antagligen idag vara surface 3- datorn för elevbruk. Men den fanns ju inte då. Jag valde 7" dels för att kunna få mer för slanten men också för att jag trodde att en mindre apparat skulle mara mer värd med tanke på mobilt lärande och att eleverna skulle ha fördel då de filmar och fotograferar med en mindre och lättare apparat..

Jag skaffade också en ny projektor till klassen (den gamla hade inte hdmi ingång) och Netgears Push2TV för att alla pekplattor skulle kunna kopplas till projektorn trådlöst. Jag testade en massa stickor och system men detta var det första som kunde spegla hela skärmen, inte bara innehållet i en specifik app. Under läsåret dök Microsofts wireless display adapter och den fungerade bättre än Netgears variant. Nokia lär ska ha någon liknande lösning som också har fått beröm men den har jag inte någon erfarenhet av.

Några appar
Alla verkar börja fråga om appar då de får en pekplatta. Även om man då i mitt tycke fokuserar på helt fel saker så tänkte jag räkna upp några appar som jag har upplevt som bra.
Book Creator, kostar men har visat sig vara bra. Eleverna har gjort egna faktaböcker med denna app.
Google Översätt, observera funktionen att fotografera en text och få den uppläst! inte felfri men kan hjälpa.
SAOL, svenska akademiens ordlista är aldrig fel.
Math Duel, huvudräkningsövningar i duelllform.
Nomp, matematikapp som visade sig vara mycket bra. kombinerade olika delområden, inte bara drill.
Word, Excel, Powerpoint, kopplat till vårt office 365. Bra men ganska strippade funktioner.

På slutrakan dök Naturgate upp och verkade riktigt intressant men den har vi inte hunnit testa med elever.

Varför inte appar?
Jag upplever att man lätt fokuserar på en app och tappar fokus på pedagogiken. Lite som att stirra sig blind på träden och inte se skogen. Det räcker ju inte med att eleverna sysselsätts utan de skall ju lära sig. Om appen bara befäster det de redan kan och drillar in det på djupet så har man antagligen gjort en dålig investering. Om du byter svängborren till en ackuborrmaskin så kommer du visserligen lättare undan men har fortfarande endast en borr. Rätt använd skall tekniken ge något mer. Jämför gärna här med häst och kärra. De tog dig till en massa platser men i något skede tog kontinenten slut. Då var den nya tekniken segelfartyg, du lastade din häst och kärra på dem och fick se både haven och nya kontinenter samtidigt som bilden av världen fick nya dimensioner (man föll inte av kanten utan jorden var rund...). Den nya tekniken ger eleven och läraren en möjlighet att producera och ta in på tidpunkter som är mer optimala för en själv än skolans 9-15, den suddar ut gränserna för var och när men framför allt den ger en möjlighet till ett mer utvecklat samarbete än tidigare. Jag tror vi kan involvera eleven på ett helt nytt sätt i sin inlärning än tidigare. Eleverna kan skapa Kahoots över vad de lärt sig under veckan och via det repetera det inlärda, de kan göra gemensamma arbeten och anteckningar i molnet, de kan agera helpdesk, tutorer och bollplank åt varandra och de får färdigheter till mångsidig kommunikation. Jag upplever att en av de stora bristerna i den traditionella undervisningen är bristen på diskussion mellan eleverna, att få bolla sin förståelse med en som talar samma språk och det är ju sist och slutligen ganska sällan läraren det.

Slutsatser
Min lärare skippade merparten av de läromedel vi traditionellt använt och på detta sätt vann vi två saker.

• Vi fick ekonomin att gå ihop, inte på ett läsår men under inkommande läsår (som jag räknar att är det sista jag kan räkna att pekplattorna ännu håller) kommer vi att ha sparat en del jämfört med att köpa böcker. 
• Vi fick pedagogiken och läroplanen att gå ihop. Läromedlen tar som bekant upp en massa utanför läroplanen och missar även på ett antal punkter så nu körde vi helt enligt läroplanen och tog med det extra som var motiverat enligt vår uppfattning, inte en läromedelsförfattares. 

Det hela ledde till mindre stress och bättre inlärning. Några jämförande test gav vid handen att denna grupp hade bättre kunskap och förståelse än förra årets jämförelsegrupp. Grupperna upplevde vi som likvärdiga så det handlade om metodernas betydelse för resultaten. En i högsta grad subjektiv uppfattning utan någon som helst vetenskaplig grund. Vi upplevde också att det projektbetonade och diskuterande upplägget var en av de viktigaste komponenterna bakom de bättre resultaten. Värt att notera är att vi inte tillskriver pekplattorna någon betydande roll utan pedagogiken och de metoder som de gav möjlighet till. Pekplattan är trots allt bara ett dött verktyg och dess nytta eller brist på nytta beror helt på hur den används.

En annan sak att tänka på är klassrumsmiljön, hur möblerar du för att få ett rum som inbjuder till kommunikation och samarbete och som samtidigt medger arbete i lugn och ro?

Hur går vi vidare?

Vi har nu sett vad vi kan göra med dessa som personliga redskap, inkommande läsår finns de med som ett verktyg i arsenalen men vi ger dem inte till en specifik klass utan försöker hitta en bredare nytta med dem. Vi kommer att introducera BYOD i höst i skolan och tanken är nu att eleven skall kunna få använda de verktyg hen är mest bekant och bekväm med. Vill/kan man inte ta det verktyget till skolan så har vi dessa pekplattor och skolans datorer i reserv. Jag tänker som så att vi skall lära oss vara så effektiva med vad vi har som möjligt i stället för att investera ihjäl min budget på teknik. Vi har många områden att utforska ännu och de erfarenheter vi fick detta år är guld värda då vi går vidare. Så skolan fortsätter att digitaliseras, ett försök i sänder mot en bättre pedagogisk insikt om hur vi kan låta tekniken stöda kreativiteten, samarbetet och inlärningen.

När väggen kommer emot

Under min tid som rektor i Borgå har vi haft en tydlig trend. Sedan slutet av 90-talet har resurserna sinat och osthyvlar har stundvis bytts till ishackor för att sedan hyvla vidare. Under min tid har vi stängt 8 byskolor och inom de följande åren vet vi att ytterligare 3 går samma väg. Två skolor kommer att uppgå i enhetsskolor så på sitt sätt dras de ju inte in utan omvandlas. I praktiken ändå 11 skolor färre på en 20-års period. Alla som resultat av försök att få ekonomin att gå ihop. Problemet är att vi egentligen bara köper oss lite tilläggstid, vi har inte kommit till lösningar som ger bestående lättnader. Nu pratas det igen om statliga nedskärningar i utbildning så kommunerna kommer att ha tuffa tider framför sig igen.

Rösterna som säger att vi har sparat tillräckligt har redan hörts länge, politikers löften inför val är som bekant inget värda så ingen vits att gråta över spilld mjölk där. Situationen kommer ändå inte att bli bättre vilken regering vi än har. Jag tror att det är dags att sopa bordet rent och börja bygga upp allting på nytt.

Vad jag funderar på är hur jag skall kunna förverkliga det jag är ute efter och att kunna göra det med de resurser jag har. När jag talar om resurser så tänker jag mig den budget jag har, inte detaljnivå som material eller personal hur viktig den senare än är. Vi har en ny läroplan på väg och jag har bara tittat på huvuddragen i den men vissa linjedragningar är ganska tydliga. På sitt sätt kan den vara en katalysator för en nödvändig förändring. Eftersom jag ser ett behov av att börja omvandla undervisningen, undervisningsmiljön, metoderna, slipa verktygen och uppdatera lärarrollen så har vi egentligen en ganska fundamental förändring framför oss, i princip kan vi tala om skola 3.0 (om vi ser de gamla grekernas öppna inlärningsmiljöer som 1.0, industrisamhällets skola med pulpeter som 2.0 och informationssamhället som vår nuvarande version).

Dagens elev behöver inte känna till vilket år freden i Nöteborg slöts (Nöteborg ger >28 000 träffar i Google), eller hur många istider jorden upplevt (istid ger 337 000 träffar på Google, dvs fler än det finns finlandssvenskar), detta får eleven fram på sin mobil på någon sekund. Jag behöver inte fylla eleven med detaljkunskap utan snarare skapa en grund för att hitta, sålla och förstå den kunskap som finns tillgänglig. Vi har inte mera enbart en uppslagsbok från pappas barndom i hyllan som berättar en del av det vi vill veta så redan det förutsätter ett annat upplägg i en massa ämnen.

Så om eleven behöver lära sig andra färdigheter då måste även läraren ändra sitt sätt att fungera. Det i sin tur ställer nya krav på inlärningsmiljön och allt detta förutsätter att ledarskapet uppdaterar sin roll och uppgift. Min roll just nu är att försöka bortse från allt "så här har vi alltid gjort", i och med att detta leder till en situation där vi ohjälpligt faller på att det sättet kräver mer resurser än vi har.

Vad kan vi då göra? Ärligt sagt, jag vet inte. Jag sitter med en bild av skolans verksamhet som har varit oförändrad i de 40 år jag sett skolan, det är ett problem att aldrig ha fått se och uppleva alternativ. Men om jag funderar på vissa alternativ som kunde ingå i paletten så skulle det kunna vara dessa:

• Ett tätt samarbete med biblioteket kring ämnet modersmål och läsning. Kunde litteratur (i pappers och elektronisk form) skaffas som samarbete på något sätt?
• Likaså ett tätare samarbete med ungdomstjänster och socialväsendet för att stöda barn med utmanande livssituationer. Den förstnämnda har också verktyg för att skapa bättre samhörighet i klassen och det man kan lära under den processen kan vara riktigt värdefulla verktyg livet ut.  
• Eftersom förlagen just nu innebär en broms i utvecklingen av e-läromedel, varför skapar vi inte dem med talkoarbete, i matematik finns det ett ypperligt underlag i t.ex. www.matematik.fi. Gör med läromedel vad Linus Torvalds gjorde med Linux.
• Om vi inte måste följa en viss bok utan arbetar med ett stoff så då kan vi kanske i högre grad individualisera inlärningen och ge även begåvade elever en bättre skola, en skola där de får gå framåt på sina egna villkor och inte behöver vänta på de andra som behöver mera tid på sig.
• Byt ut någon lärare på kommunal nivå mot psykolog. Låt psykologerna vara psykologer för de barn som mår illa i stället för att agera testmaskiner. Hitta problemområdena och gör något åt dem så att barnen kan fungera optimalt i inlärningssituationerna. Just nu ger vi mediciner för att dämpa symptomen, inte åtgärda orsakerna.
• Slå ihop grupper och satsa på kompanjonslärarskap, 60 fungerande barn torde gå bra för två lärare om ovannämnda problem har kunnat lösas. Låt oss vara ärliga, vi behöver inte dela grupper pga antalet barn utan pga de problem barnen har. Satsa på att lösa dem så kan vi ha större grupper.
• Sudda ut gränserna för inlärningen, måste allt ske just på lektionstid och samma lektionstid för alla? Den industrialiserade världen hade verkstadslösningar där allt skulle vara effektivt, 10 ämnen på 28 timmar för 25 barn, kostnadseffektivt. Tänk om barnen har någon "distansarbetstimme" varje dag och dessa placeras i ändarna på dagen. Då kan den som inte har hjärnan igång före tio komma senare och distansarbeta t.ex. på eftermiddagen medan den morgonpigga kan distansarbeta på morgonen och sluta tidigare på eftermiddagen då den inte mera orkar. Skulle det vara mera effektivt? Jo om det innebär att eleverna fungerar bättre och därmed får mera ut av sin skolgång på det sättet. Ekonomiskt? Kan vara på ett ut, läraren har ansvar för samma antal lektioner men en av dessa byggs upp så att eleverna kan göra det tänkta var som helst och när som helst (inget hindrar att de kommer till skolan på sin distanstimme heller). Titta på denna video och efter ca 8 minuter kommer han fram till poänger som kopplar till denna punkt. Hela videon är dock mycket sevärd så titta gärna genom hela. 

• Kan vi outsourca t.ex. religionen. Varför inte ge den biten till församlingarna? Eller skall vi byta ut ämnet till ett neutralt ämne där vi koncentrerar oss på gyllene färdigheter som vett och etikett, moral, kulturer, samarbetsförmåga, ledarskap, förhandlingsförmåga etc.? Vi behöver utvärdera vad alla undervisningstimmar egentligen ger för färdigheter för livet. Jag är benägen att ifrågasätta om vi använder våra timmar i religion på ett kostnadseffektivt sätt. Jämför t.ex. vad 6 vt engelska i åk 4-6 ger för färdighet jämfört med 8 vt religion i åk 1-6.
• Finns det element i det planerade gymnasiesamarbetet som kan tillämpas även i åk 1-9?

Dessa frågeställningar som inledande tankar. Som det framgår finns det en massa frågor men mycket få svar. Kanske man borde ta ett gäng med utbildningsmänniskor som är villiga att tömma bordet och börja tänka outside the box och kuska iväg dem för ett studiebesök någonstans där man gör allt på ett helt annat sätt (oavsett vilka deras pisa-resultat är) och sedan låta dem bli där ett antal dagar för att sitta och bygga upp en massa helgalna scenarion över hur framtidens skola skulle kunna se ut om man använde sina resurser på alternativa sätt. Ibland är lite distans bra om man skall kunna se hela bilden och göra något åt den.