Bett 2016 - Allmänt om mässan

Bett, en första överblick

Denna gång prioriterade jag mässan. Jag var på Bett 2014 och då åkte vi på skolbesök med Microsoft på tisdag, var på mässan onsdag och torsdag. Vi kan säga att det blev klart att vi missade mycket på mässan med denna tidtabell. Även detta år märkte jag att dag 1-2 gick till att få grepp om allt. Det engelska ordet ”Overwhelming” kändes mycket passande. För att ge en liten bild av vad jag menar kommer här några fakta:

ExCel arenans mässdel (som används för Bett Show) har en yta på ca 44 500 m² (förenklat kan du på denna yta nästan klämma in både Hartwall arenan och Olympiastadion i Helsingfors), med utställarnas bås samsas 12 större eller medelstora utrymmen för föreläsningar, utöver detta har många utställare mikroföreläsningar och workshoppar, dessa hålls t.ex. av Apple, Microsoft, programleverantörer mfl. Men många aktörer bokar även utrymmen utanför dessa kvadratmeter för att hålla mer exklusiva seminarier. För att få en liten inblick i hur det ser ut kan du kolla in denna video som Jari Laru filmade med en 360° kamera, notera att du kan välja fokus genom att röra på videon, dvs titta på hans skor, taket eller vända framåt, bakåt osv.

Utställare var det 869 st detta år och merparten av dem hade ett eller flera segment med produkter så det fanns minsann saker att titta och pröva på. Det som hade ändrat sedan 2014 var att de interaktiva projektorerna hade minskat radikalt, de var ännu representerade och en del hade fått en hel del nya vettiga funktioner men de hade fått ge utrymme för alla interaktiva skärmar som verkar ta över projektorernas marknadsandelar. En intressant liten start-up var bird som var en liten grej som kan sättas på fingret och så gör den skärmen interaktiv. Priset på mässan var ca 250 $. Se en video om detta nedan.

Det fanns också en musvariant som gjorde lite liknande grejer. Den bit som verkade vara starkaste trenden var programmering. Det fanns naturligtvis olika Raspberry Pi varianter men robotar och alla möjliga programmerbara saker fanns mycket välrepresenterade. Jag fastnade personligen för Sphero som i princip använder samma teknik som den nya roboten BB-8 i den nyaste Star Wars filmen. Framför allt gillade jag att den kan styras från byod-apparater och att programmeringen direkt ger dig något konkret. En mycket självklar entry-level produkt, och en som jag kommer att beställa till vår skola för att ha som ett element i vårt programmeringsutbud. Se en video om den här nedan:

Jag hittade också en konkurrent till labdisk (einstein), som prismässigt gör denna typs sensorer ekonomiskt lättare tillgängliga än labdisk någonsin har varit.

Bland dem som talar har vi både professorer, rektorer, lärare, experter, ledare av olika slag men också barn och ungdomar som ger sin syn på saker och ting. Man ser lärare i vimlet som går där med sina klasser. Elever uppträder (denna gång var iPad Band bestående av högstadie-elever i elden flera gånger/dag, men även som referensgrupper för många utställare).

Detta år var det nästan 44 929 besökare från 128 länder, vilka är då oddsen att jag får ett samtal av min dotter i gymnasiet, hör att hon har ett fysikproblem hon inte kan lösa och samtidigt ser hennes fysiklärare komma runt ett hörn och emot mig? Han kunde inte räkna ut de oddsen men det var just så det skedde i vilket fall som helst. Som fotnot kan sägas att med hans korta direktiv klarade hon av att lösa sina uppgifter. Det är inte bara inlärning som kan ske var som helst idag, det kan också undervisning göra J. Det som är intressant är att Skandinavien står för 13,5% av besökarna och är största område efter Storbritannien, men man hörde faktiskt alla nordiska språk här och där i vimlet, en del utställare hade också plockat in nordiska representanter för att kunna ge service på svenska eller finska. På mässor i Finland får de inte ens fram någon som kan svenska så nog är ju servicenivån på en helt annan nivå här än hemma...

Vad var då mina motiv detta år? Jo i egenskap av ikt-koordinator är det här mässan med stort M för att se ny teknik kopplad till undervisning, det är platsen där du kan se vad som är på kommande, en hel del produkter som visades upp fanns inte ännu klara för försäljning utan de var prototyper som skall lanseras under detta år. Här finns också bredden, t.ex. på Settdagarna i Sverige eller ITK i Aulanko eller Virtuaaliopetuksen päivät finns inte alls samma bredd gällande leverantörer, i praktiken kan de i jämförelse ses som små sommartorg och detta som den stora höstmarknaden. Utöver detta samlar denna mässa varje år innovativa skolledare och lärare som delar med sig av sina framgångsrecept. Oavsett om du fungerar i åk 1-6, 7-9, andra stadiet eller på universitetsnivå så finns det föreläsningsområden som är innehållsmässigt skräddarsydda för dig. Bett-mässan lockar också in ett antal riktigt stora pedagogiska namn varje år, namn som vi kan drömma om i norden men knappast få se eller höra annat än via Youtube. Det tredje området som var av vikt för mig var att här också finns talare som är experter på skolplanering och inlärningsmiljö. Detta år var alla i vår grupp representanter för skolor som skall få nybyggen eller omfattande renoveringar. Den sista faktorn är att nätverka, under dessa dagar missade jag Kyrkslätts delegation som jag hade tänkt hinna sitta ned och fundera med en stund, jag hann prata med Nykarlebys representant samt med representanter från Kuuma-kunnat (Sibbo, Järvenpää, Nurmijärvi, Kerava och vilka alla kommuner de representerade). De sistnämndas erfarenheter av sitt system med lärare som digi-agenter verkar mycket bättre än vårt med ikt-stödpersoner och när vi nästa gång funderar på upplägget för detta så tror jag att deras system är betydligt effektivare än vårt. 

Men detta som en inledning. Jag återkommer med specifika upplagor från Bett. Jag har dels en som fokuserar på skolplanering och inlärningsmiljöer, en kring sett och hört, möjligtvis så att den senare delas upp i utställning och allmänt ikt. Så får vi se om föreläsningarna bakas in i dessa eller får bli en skild upplaga... 

Rektor versus personalen

Jag inledde morgonen (har undervisningsfri dag på onsdagar) med lite "skoldoping". Kort och gott tittade jag på några TED-talks följde några twitterkedjor och skall se vad som har hänt i en del Facebook grupper till följande. I huvudsak grejer som skapar associationer, väcker idéer och inspirerar. Man behöver en liten blodtransfusion på detta plan med jämna mellanrum annars stagnerar man i samma gamla vanliga spår och det tenderar att leda... ingenstans...

Det kan ju se bra ut men en skola får inte stampa på stället, vi måste hitta vägar där vi har alternativ att välja beroende på vad som kommer emot.

Jag funderade lite på mig själv i förhållande till min personal och kom fram till att vi skiljer oss på vissa punkter, kanske till en viss del för att vi behöver profilera oss lite olika i våra roller. Jag tänkte försöka åskådliggöra det till vissa delar via nedanstående tabell.

Rektor	Lärare
Behöver se helheten	Behöver se den enskilda eleven
Måste ha ett vitt nätverk gällande skol-lösningar	Behöver ha ett vitt nätverk gällande undervisningslösningar
Måste hållas ajour om senaste nytt och trender	Måste vara lyhörd gällande allt i klassen
Skall bestämma vilka nya inriktningar som skall testas/implementeras i skolan och i vilken grad	Skall bestämma hur dessa implementeras så att det finns en röd tråd i klassens vardag.
Kan flytta fokus och titta på saker mera projektbetonat	Bör arbeta mera på sikt för att kunna se vad som ger resultat och vad som skall avslutas
Skall kunna argumentera för och emot utgående från skolans utvecklingsbehov	Skall argumentera för och emot utgående från sin kunskap om eleverna, gruppen samt deras utvecklingsbehov
Skall kunna inspirera och skapa en atmosfär där kreativitet och att våga ta steget ut i det okända är den grund vi bygger vidare på	Skall våga utmana sig och tänja på sin trygghetszon. Skall dock vara lite trögare än rektorn och inte rusa huvudstupa in i vad som helst.

Jag ser det som så att rektorn skall vara den som visar vägen, att vi skall vidare, att vi skall våga och att vi får göra misstag på vägen. Att nuläget kan vara bra men att det inte är bra att vi stannar där. Våra elever skall hela tiden gå framåt, lite som en innebandystraff: Bollen måste hela tiden vara i rörelse och den får inte gå bakåt. Det finns ingen orsak att begränsa inlärning och utveckling till eleverna, denna bit skall beröra hela skolan och alla i den.
Någon kanske funderar varför rektorn skall agera fjärilen som fladdrar från blomma till blomma och inte lärarna. Kort och gott för att den enskilde läraren kan inte få igång någon utveckling med en konservativ rektor som broms, en rektor har större chans med konservativa lärare. Lärarna i Finland har en stor autonomi men fortsättningsvis är rektorn deras förman och den som säger vad som skall göras i skolan. Det är helt ok att använda den bestämmanderätten. När det kommer till kritan måste vi ju kunna leda även i motstånd. Den gode ledaren kan argumentera för sin sak och klarar av att leda även med lite motstånd. Framför allt har den byggt upp ett förtroende där de anställda litar på sin chef även då denne kommer med direktiv som svider i det egna skinnet. Jag har den situationen med min chef, däremot vågar jag inte uttala mig om hur det är för min personal. Jag litar på dem och deras omdöme samt på att de har uthålligheten att föra mina idéer i mål då jag redan flyttat fokus vidare till nästa projekt. För min uthållighet är inte på deras nivå, det är en orsak till att de är bättre på sina poster än vad jag skulle vara.

Sir Ken Robinson är en inspirerande talare och han har pratat om att skolan inte skall utvecklas mera utan att den behöver en revolution. Vi behöver bygga om den helt och hållet. Den gamla skolan för industrisamhället fyller en uppgift som vi sakta men säkert har automatiserat bort. För att göra det behöver vi tänka om och tänka kreativt. Som rektor måste man visa exempel och släppa fram kreativiteten hos varje person i skolan, från elev till städare, assistent, lärare och andra aktörer som tillsammans bygger upp vår vardag. Innan jag avslutar med ett av sir Kens tal i detta ärende ställer jag frågan hur du låser upp kreativiteten i din skola?