Vi har med lokala variationer antagligen följande system i våra skolor:
- Wilma/Helmi (fanns det ett tredje alternativ ännu?)
- Office 365/Google Apps For Education
- Pedanet/Fronter
- Edmodo/Socrative....
- Edison/Its learning etc....
- Olika webtjänster som förutsätter konton (talar då om specifika uppgifter som t.ex. EduCanon, Popplet, Storybird...)
Det blir lätt ganska många olika inloggningar om man inte har något system för detta. Jag ser ändå en klar och tydlig fördel med mångfalden. Hemmasnickaren kanske köper en multimaskin i stil med denna:
Ovanstående maskin kostar dryga tusenlappen och kan hyvla, såga, fräsa och borra någon typs hål. Mer info hittar du på sidan därifrån bilden är tagen. I ett skede utrustades mången slöjdsal med denna typs maskiner som kunde såga, slipa och något till. Kort sagt hobbyverktyg men inget du hittar i en träverkstad där man gör något seriöst. Det är lite samma sak med våra digitala verktyg. Vi kan kanske klara oss med några få verktyg (Gafe/Office 365 + Wilma/Helmi). Men i ärlighetens namn, vi kan ju också fixa all träslöjd med hammare, handsåg, hyvel och borr. Det skulle vara billigt och enkelt men ändå skaffar vi en hel del maskiner. Varför? Jo för att vi får bättre verktyg, effektivare verktyg och verktyg som är skräddarsydda för sin uppgift. Vi måste förstå att tänka på samma sätt med digitala verktyg.
Här är några råa tankar om hur jag funderar på att lägga upp vårt paket. Notera att en del appar och verktyg inte kan användas av elever då de inte är tillräckligt gamla (om vi talar om åk 1-6 där jag huserar).
Pedanet: En statisk hemsida med kort info om skolan. Kan jämföras med kartan/infotavlan som vanligtvis finns på rastplatsen innan man kommer in till staden. Kan också vara ett arbetsrum för klasser men är lite otympligt ännu idag.
Wilma: Kommunikationskanalen till hemmen, verktyget för bedömning, verksamhetsplan och berättelse, stödblanketter etc. om man har Kurre/Primuskurre så har man ju schemat här också.
Office 365: Arbetsrummet, platsen där man gör sina arbeten, delar med varandra och där elever och lärare kan kommunicera.
Facebook/twitter/Instagram: Infokanal utåt. Skolan kan ha ett eller flera konton som personalen kan använda. Man kan t.ex. ha slöjdlärarens konto på instagram där man lägger upp bilder på elevernas arbeten, lite som en virttuell vitrin. Om det är skolans konto så löses även upprovsrättslagen dvs skolan har rätt till dessa bilder. Var noga med hur eleverna syns på dessa. Jag har som linje att försöka få bilder där man inte ser elevers ansikten. Jag hänger inte upp bilder på mina egna barn på nätet, varför skulle jag då göra det med andras?
Blogg: Kan vara något för både elever och personal. En personlig touch där man berättar om vardagen och det lilla extra i skolan.
Det kan ju vara intressant att ha skolans egna Flipboard också, eller något annat verktyg för att samla det digitala flödet. En plats där alla intressanta tweets, bilder, blogginlägg etc samlas under en månad. Det kunde ju med fördel vara ett projekt för eleverna. Kanske något som kunde ingå i en valbar kurs eller någon klubb? Det kan också vara en del av t.ex. modersmål, mediafostran osv.
Det har ju länge varit klart att rektorn ansvarar för att ikt används som läroplanen föreskriver. Men rektorn har ju även ansvar för linjedragningarna i skolan och det borde göras en klar och tydlig definiering av vilka verktyg varje skola använder och hur det är tänkt att man använder dem. När den biten är klar kan man även förmedla den till hemmen, beslutsfattare, medier etc. som kan tänkas ha ett intresse av hur skolan arbetar. För egen del kommer just denna bit att finnas på min lista över saker jag vill slå upp ramar för tillsammans med min personal. Tanken är att vi skulle kunna skriva in detta i vår verksamhetsplan och ha det som ett tydligt och klart definierat verktyg i vår verksamhet inkommande läsår. Jag tror att vi alla kan vinna på att få denna bit under kontroll. Samtidigt är det ju ett ypperligt pedagogiskt verktyg. Ta bara som exempel ett slöjdarbete, tror du eleven satsar mera på att göra ett fint arbete om hen vet att det kommer att sättas ut en bild på dess arbete på nätet än om den bara kan gömma det i väskan och sedan försöka smyga in det i vedstapeln där hemma? Jag tror att vi kan få ut mera av elevernas potential om vi säger, nu skall vi göra ett sådant arbete som du kan imponera på hela världen med än att vi säger att det här skall vi göra så de blir stolta där hemma. De där hemma är ju alltid stolta oavsett... (och är de inte det så säger de det oavsett, får så gör ju vi föräldrar).
