Sidor

fredag 16 juni 2017

Byggsammanfattning inför slutspurten

Ett år in i skolbygget

Skolbygget har nu en färdighetsgrad på 84% och merparten av besluten börjar vara gjorda. Resan till denna punkt har varit lång och även om vårt skolhus kommer att bli det bästa i kommunen (och antagligen även i en massa andra närliggande kommuner) så är det inte en 100%-ig lösning. Det vi inte uppnår beror på processen, inte ekonomi, ironiskt nog.

Processen har startat, stoppats och rivstartat med helt nytt utgångsläge så vi har snarare försökt reagera än agera. Det är aldrig bra. Som några exempel kan nämnas att i första skedet planerades ett hus med finsk och svensk skola, förskola för båda, ungdomsväsende, bibliotek, socialväsendet och en gymnastiksal av större format. Sedan drog sig socialväsendet ur, faktiskt utan att meddela de personer som satt och bearbetade ritningarna, därefter togs bibliotek och ungdomsväsende ur ekvationen. Kvar blev skolor och förskolor och dessa gick sedan till offertrundan.

I samband med offertrundan blev det klart att staden skulle spara in 10% på sina kvadratmetrar för att som ett moment stärka stadens ekonomi. I ett nybygge är det en flopp. Vi skall ändå ha samma antal rum, samma mängd med teknik så vi sparade 10% i kvadrat, 2% i byggkostnader och skar bort 20% i pedagogiska förutsättningar. Jag såg inte det som ett helt lyckat koncept... Men vi skulle ha kunnat bemöta detta om vi fått planera skolan utgående från verksamheten. Nu startade allt från ett sk. ”tilaohjelma” där det definierades ett visst antal rum utgående från ett tänkt elevantal. Rummens storlek definierades direkt i detta program och det fick inte diskuteras. Här tappade vi våra 20% i vårt skolbygge. Som litet exempel. Vi har haft grupper på 33-35 elever med sina två lärare i våra baracker i ett utrymme på 80 m², dessa har innan det varit uppdelade i två klasser som verkat i varsitt rum på 60 m². Säg att vi skapar klasser på 80-90 m², lägger ett litet grupprum på 10-15 m² i anslutning till dessa så har vi en bättre och mera flexibel lärmiljö och har sparat 5-30 m². Responsen från alla som jobbat på detta sätt är att det har varit betydligt bättre än det de hade förut, dvs 1 klass, 1 lärare och 60 m².

Det här har inneburit att planeringen i högre grad har handlat om att rädda så mycket pedagogiska möjligheter som möjligt i ett föråldrat skolplaneringskoncept i stället för att på riktigt få planera och bygga framtidens skola utan hinder för pedagogiken. En del av räddningen har varit att vi varit tre rektorer som tillsammans med våra team kunna bolla och fundera på lösningar. En ensam rektor skulle knappast ha klarat av att göra samma, speciellt inte om den som vi i huvudsak skött skolan och haft detta planeringsansvar vid sidan om.

Vad är det viktigaste då att beakta och lära av planeringsprocessen? Jo utse planeringsansvariga på skolan i tid, gör detta 2-3 år innan bygget skall komma igång. Den centrala tiden är just dessa år, inte när skolan byggs. Under byggtiden behövs den planeringsansvariga för att gå på möten och se att det blir som det är tänkt men det behövs tid att tänka till hur man vill ha det och att få detta in redan i offertritningarna, inte som vi att vi efter godkänd offert ritar om hela skolan på 2 månader (och lägger till bibliotek och ungdomstjänster). Låt gå att lokalitetsledningen vill göra ett program där det framgår vad det kunde vara för utrymmen, deras antal och storlek. Detta ger ramarna, ytterväggarna. Därefter är det rätta sättet att den planeringsansvarige på skolan sitter ned med arkitekten och diskuterar det pedagogiska upplägget, hur grupperna i snitt ser ut, var slår man ihop och var delar man grupper, hur jobbar man i olika utrymmen, i olika ämnen. Hur tänker man gällande elevströmmarna i skolan, till och från raster, övervakning på raster osv. När denna bit är klar så kan man från dessa ritningar göra en offertrunda där merparten av det man önskar faktiskt ingår i offerten och inte leder till återkommande diskussioner om vad den och den ändringen kommer att kosta. På det hela taget innebär den extra kostnaden av att ha egen arkitekt säkert en inbesparing i form av färre ändringsarbeten med dyra prislappar och ett hus som är bättre lämpat för den verksamhet där skall vara. Ett gammalt timmermansråd är att mät hellre två gånger och såga en än tvärtom. Samma princip här.

Ovannämda process skulle säkert underlätta även en del av de problem vi haft med processen där det kan komma delmoment som skall kommenteras inom 3 arbetsdagar, trots att alla befinner sig på semester eller att det vi bestämmer inte kan förverkligas för det går inte mera att dra el då väggarna är jämnade och målade redan. Stundvis har det känts som i exemplet: du kan välja vilken färgs bil som helst så länge den är svart.... På det hela taget handlar detta nog om att bildningsväsendet skall visa tydligt att det är deras projekt och att det är de som skall sitta på kuskens plats. Här tror jag att vi kan bli bättre. Även att ha modet att bygga tillräckligt stort. Nu är förskolans utrymmen planerade för 60 barn och då vi inleder där om ett halvt år så vet vi att de har 79-80 barn i förskolan. Svenska skolan torde rymmas i sina utrymmen på sikt medan finska skolan torde få liknande problem som förskolan på sikt.

Nya flexibla lärmiljöer och de undervisningsmetoder som lämpar sig bäst är ett område som ännu inte undersökts så mycket. Konceptet går ju tillbaka till antiken men man gjorde ju inte någon nämnvärd pedagogisk forskning då eller senare. Denna forskningsbit har tagit fart under den industrialiserade eran då allt skulle vara effektivt och mycket fabriksmässigt. Förutsatt att vi inte vill producera robotar i skolan så behöver vi förändra både lärmiljön och metoderna och forskningen kring vad som fungerar och varför håller bara på att komma igång ännu. Det första verket kring detta som jag läste var Marko Kuuskorpis doktorsavhandling kring ämnet Tulevaisuuden fyysinen oppimisympäristö. Flera undersökingar och verk som jag läst under processens gång finns här: http://www.pearltrees.com/leckis/forskning-avhandlingar/id13681567#l385

Under processens gång har vi även besökt ett 30-tal skolor, 4 av dessa med ovannämnda Marko som guide och som kunde presentera vilka element som varit lyckade och vad som inte hade fungerat. Det har varit viktigt att inte bara se utan att även få höra hur har ni tänkt här och har det fungerat som tänkt, om inte varför? Så att bara titta på bilder och videor hjälper inte till insikt om vad som skall ingå och på vilket sätt i ens egen skola. En annan viktig del har varit att vi har varit tre motiverade rektorer i samma byggpaket, vi har kunnat agera bollplank och granskare åt varandra och då alla haft sin egen specialitet (jaettu johtajuus, opettajatiimitopetus, fysiska lärmiljön med ljus och akustik, ergonomi och möbel-lösningar, skola i rörelse), så har vi tillsammans kunnat hitta bättre lösningar som beaktar helheten betydligt bättre än någon av oss ensam hade kunnat drömma om att uppnå ensam med sin egen skolas personal. Vi har även varit med i en del nätverk (majakka och fyren) men det kändes som om vi körde på autobahn åt ett håll medan de tog andra rutter eller kom efter i annan takt. För mig personligen var behållnigen liten från de första träffarna så jag tog beslutet att min tid kunde användas bättre på annat sätt och jag deltog inte i en enda nätverksträff under förra läsåret. Däremot gick en av mina blivande lärare från den skolasom slås ihop med vår på några träffar. De personliga nätverken visade sig vara mer värda för mig än dessa nätverk. 

Trots min kritik gentemot processen har detta ändå varit den bästa processen kring något skolbygge någonsin i vår kommun. Aldrig förr har användarna hörts i denna grad och här kommer att finnas lösningar som direkt är förbättringar utgående från användarnas initiativ. Även elever, föräldrar och övriga invånare har hörts och det visade sig vara avgörande i samband med gårdsplaneringen. Min tanke var att det skulle vara en process där barnen skulle få vara de som funderar och planerar men ritningarna kom och skulle vara kommenterade samma vecka så det fanns inte tid att organisera något där eleverna hade kunnat höras, speciellt som vi talar om elever från tre olika skolor. Då kunde vi gå till sammanställningen kring de frågorna från den workshop där eleverna hade fått tänka till kring hur de ville ha det i dessa frågor. Vi gjorde några justeringar i planen utgående från detta och slutresultatet blir ganska bra.  

Jag sticker inte under stol med att processen varit lång, tung och intensiv. Ibland verkar det som om alla andra nog kan vara på semester men rektorn förväntas kunna ställa upp på möten när som helst. Mot den bakgrunden är det bra om den planeringsansvarige inte har en massa elever som blir utan lärare då rektorn (eller annan utsedd) går på dessa möten, sitter med leverantörer, planerar olika lösningar och går igenom ritningar. En skola av idag skall inte vara enbart skola utan den borde igen ta rollen av central enhet/plats för hela det omgivande samhället. Det innebär flera aktörer och samanvändning av utrymmen mm. Det här innebär en hel del koordinerande och att hitta lösningar rent fysiskt för att möjliggöra det samt att kunna ha klara överenskommelser om hur var och en sköter sin bit, hur vi samverkar och vilken är vår gemensamma syn på allt i huset. Under byggtiden läggs grunden för detta och då verksamheten har kört igång så behövs det ännu en massa möten för att koordinera, justera och bemöta sådant man inte beaktat. Som vi hörde av Pertti Parpala från Ritaharjun monitoimikeskus: Arbetet är inte klart då det nya huset står klart, då först börjar det. Verksamheten kräver sin insats och tid då det är många aktörer i gemensamma utrymmen. Jag är dock hoppfull om att den biten skall gå förhållandevis smidigt då processen fört enheternas chefer nära varandra och det har verkat vara lätt att diskutera och nå samförstånd.

Med dessa ord tar jag semester och samlar krafter för höstens utmaningar. Dem tar vi sedan itu med uppbackade av ett fint team.