Rasismens högborg

Detta kan kanske ses som ytterligare ett slag i luften i kampen mot rasism. Vi är många som delar bra skrivelser i ämnet på Facebook, twitter eller i bloggar. På något sätt känner man då att man visar var man står och att man gjort en insats. Jag vill vara tydlig med att denna skrivelse inte ännu är en insats, den som sådan hjälper ingen alls. Det är bara en samling tankar och ord, skrivan i avskildhet utan koppling till den vardag där även mina elever får höra rasistiska kommentarer. Det blir först en gärning när jag ställer mig vid min invandrarelevs sida och aktivt agerar mot rasistiska påhopp.

Vi vet att mobbning funnits i all evighet, jag tror inte vi kommer att nå en situation där vi fått bort all mobbning. Hur skall vi kunna det? Då de vuxna föregår med exempel som visar att mobbning inte är något farligt? Jag vet att jag skall utgå ifrån att jag varje läsår sitter otaliga timmar och diskuterar med mobbade och mobbare, att vi reder ut, gör kompromisser, överenskommelser och delar ut straff då prat inte ger resultat. Det skall vara tydligt vad som är rätt och vad som är fel, även då hemmet inte är av samma åsikt!

Under flera år har jag följt med speciellt sannfinländarnas rasistiska påhopp, nu i egenskap av regeringsparti och med representation i EU. De får helt nya arenor att visa upp sitt rasistiska ansikte och... det accepteras. Har rasismen blivit rumsren? Jag kan inte göra så mycket för att påverka en riksdagsman eller någon i dess stab då den uttalar eller agerar rasistiskt, det är en funktion som borde finnas inom riksdagen, eller har jag fel?

Då jag pratar med elever konstaterar jag att står du bredvid och ser mobbning, hör någon säga något rasistiskt  så stöder du det i tysthet om du inte agerar. Det har jag lyft fram åt barn i 20 år. Inget av dessa barn finns i riksdagen och det är jag glad för. Jag har nämligen högre tankar om mina elever än riksdagsledamoterna kan möta. För som jag ser det är hela riksdagen idag en högborg för rasism. Vi har hört de svaga fördömmande orden... i 10 år? Till dags dato har jag inte sett några relevanta gärningar där man på riktigt visar var gränsen går och slänger ut den som inte kan hållas inom gränserna. Riksdagen styr detta land, riksdagen skall visa vilka normer som är viktiga. Sorry men ni är just nu det där dåligt uppfostrade barnet som man inte vill att ens eget barn skall leka med. Ni är kort och gott ett dåligt exempel för våra barn!

Så här i Bryssels efterdyningar kan jag inte låta bli att fundera över hur mycket vi skulle kunna minska på orsakerna till hatet om vi kunde få ordning på rasisterna och de fula påhoppen av människor i våra egna led. Kanske vi kunde börja bygga upp en bättre värld där?

Bett 2016 - Tankar i bild

Jag skall inte förstöra detta med en massa ord. Denna väg där besökarnas ord och tankar görs till konst är en av de populära bitarna på mässan. Här finns ett antal av de i mitt tycke bättre bidragen.

Bett 2016 - sett och hört

Med knappa 900 utställare så fanns det fler produkter än vad jag klarade av att ta emot. En hel del gick ju att gallra bort direkt då de inte är aktuella för oss. Hit hör alla administrationssystem för att sköta betalningar till skolan (för mat, skjutsar och vad det nu allt kan gälla), en massa system för att hålla kontakt med hemmen (det har vi ju redan), system för vitsordsgivning, läxor etc. Många lärare upplever att det är splittrat med Wilma/Helmi, Pedanet/Fronter, Office 365/Google Apps For Education, Socrative, Edmodo etc. Det som här fanns verkade dock vara mindre helheter och troligtvis något som ger ett ännu mer splittrat verktygspaket.

Då jag besökte mässan 2014 var de interaktiva projektorerna den stora grejen. De fanns ännu med men hade tappat mycket mark till de interaktiva skärmarna. De större aktörerna verkade vara Smart, Clevertouch och Promethean. Det finns en massa andra aktörer också men dessa har byggt upp ett paket kring skärmen med program/appar för att kunna koppla upp eleven till apparaten också. Dels för att kunna visa från vilken apparat som helst men framför allt att kunna dela från skärmen till vilken apparat som helst. I vår skola har vi testat Clevertouch detta läsår och vi hittar hela tiden nya möjligheter och funktioner. Med tanke på flexibilitet, framför allt i våra kommande öppna lärmiljöer, är en flyttbar interaktiv skärm vida överlägsen en stationär projektor. Så trots att det fanns nya projektorer med likvärdiga funktionär som skärmarna var de inget jag satt tid på.

Sedan 2014 har Microsoft fått igång sitt Office 365 på allvar och detta syntes också på mässan. Google var starkt framme och Apple hade en massa kopplat till sina ipaddar men dessa hölls på sedvanlig nivå, Microsoft och deras partnerföretag hade däremot satsat rejält och benämningen "Microsoft village" var mycket adekvat.Lite förenklat har Googles classroom varit deras största fördel i matchen medan Microsofts One Note varit deras. Just nu lanseras det produkter som täcker upp de områden där Microsoft inte kunnat matcha Google och om den trenden fortsätter så kommer Google att få jobba stenhårt för att hålla sin ställning. Apple har ju inget liknande i sitt sortiment så deras drive finns fortsättningsvis via ipad och vissa appar på den samt att i praktiken försöka leva i symbios med Google och Microsoft. Något de inte lyckas helt optimalt med. Men Apple sysslar ju med en apparat medan de två andra har ett system för skolor, så det är väl inte rättvist att ta med Apple i denna diskussion...

En annan stor och synlig grej var Minecraft. Den har ju slagit igenom rejält och en del skolor arbetar ju via Minecraft sedan ett antal år tillbaka. Som det också sades på en föreläsning:
Du och jag växte upp med Pac Man, vi kunde välja om vi vill gå åt vänster eller höger och i något skede kunde vi utöver detta välja upp eller ner. Multiplayer då var att sitta och hoppas att kompisen dog så man själv fick spela... I Minecraft ges du en yta och kan välja att göra vad som helst med den, du kan göra det ensam eller med alla dina kamrater OCH ni kan göra det tillsammans samtidigt.
Jag har följt med mina barns spelande och i ärlighetens namn är det sin eländiga grafik till trots en av de absolut bästa spelen på marknaden just nu. Spelet handlar om kreativitet utan begränsingar, möjlighet till gränslöst samarbete och en massa andra faktorer som vi kan ha nytta av även i skolan. Säg att du vill låta eleverna planera skolgården, varför inte låta dem göra en 3-d modell i minecraft?

Programmering, programmering, programmering... Inget nytt men en av de riktigt stora trenderna. Det fanns robotar för någon tia till flera tusen. Raspberry Pi har utveclats och ligger som grund för en massa olika varianter, Microsoft lanserade sin Micro-Bit, Sphero 2.0 (kanske BB-8 i den nya Star Wars filmen är bekant, samma robot men utan huvud), Lego Mindstorms samt deras nylanserade instegsserie för lägre ålder samt en massa appar och program för programmering. Vissa säger entydigt att programmering är en baskunskap som alla borde få, att det är den nya läsfärdigheten. Det här innebär ju inte att alla skall kunna programmera avancerade saker men att alla borde få en viss grundförståelse för vad det är och hur det fungerar. Det borde inte vara så svårt, hjälpmedlen blir allt fler och allt enklare att använda.

3-D skrivare fanns med i ungefär samma utsträcking som 2014 och det förvånade, jag hade väntat att de skulle ha blivit mycket vanligare, mer utvecklade och billigare. Det kändes inte som om utvecklingen hade gått framåt som jag hade väntat på detta område. Däremot ser jag det som en självklarhet att varje skola skall ha minst en 3-D skrivare i något skede. Mina funderingar är närmast var den smartaste placeringen är. Den skall kunna kopplas ihop med alla konst- och färdighetsämnen vilket leder till att den skall finnas i det blocket men talar vi om att placera den i samma rum som ytbehandling då? Nå det är en sak vi hinner fundera på ännu...

Bland föreläsningarna verkade de mest lockande handla om hur man tagit i bruk teknik samt hur man gjort för att den skulle ge positiva resultat. T.ex. föreläsningen om vårt St Karins projekt  med 1:1 i ipads där de byggde nätverk och gav >3000 ipads till elever, främst i åk 7-9 men även i lägre klasser var en succé, jag tänkte titta in och lyssna på den men fick stanna drygt 2 m utanför ingången, närmare kom man inte helt enkelt. Flera föreläsningar om hur man använder pekplattor kändes inte så nya, jag fick känslan av att "det där vet/kan vi ju, så har vi ju gjort länge redan". Kort och gott gav det intrycket att vi i Finland har kommit ett gott stycke på väg redan och att vi har en massa kunnande utspritt i våra skolor. Vi är dock världssämst på att berätta om vad vi har för bra på gång. Vissa lärare har sina nätverk, dels via Twitter dels via Facebook men oavsett så är det i viss mån klickbildningar. Deras nätverk ger inte ännu resultat i hela skolan och det måste vi få ordning på. Bra initiativ, kunnande och goda exempel måste delas i högre grad och lärarna måste vara mera öppna för att ta emot och pröva nytt. EN LÄRARE I BEKVÄMLIGHETSZONEN ÄR INGEN BRA LÄRARE! Hur skall du kunna be att dina elever skall utmana sina gränser om du inte gör det själv. Är du en lärare så är du en ledare och man måste leda genom exempel.

Några kommentarer som jag kom mig för att skriva ner var följande:

• Skolor och utbildningssystem är i regel inte färdiga att utnyttja den fulla potentialen av teknologi.
• We don't need to discuss technology, it is already here, just use it!
• In my school we cant talk pedagogy without talking technology, because it is already there!

Summa summarum. På Bett-mässan kändes allt självklart, det är klart vi skall utnyttja teknologin i skolan. Teknologin finns överallt runt omkring oss, varför skall då skolan vara teknologifri zon? Det finns ingen ursäkt att inte ta in teknologin i din klass, det börjar i stället vara något du får stå till svars för ifall du inte gör det. Väl hemma känns allt inte så självklart mera, Finland var i ett skede statistiskt riktigt dåligt på att utnyttja teknologin i undervisningen. Den nöten har vi ännu inte rått bot på. Kanske dags att börja kräva något av kollegiet snart? Och nej, det är inte en resursfråga!

Bett 2016 - Allmänt om mässan

Bett, en första överblick

Denna gång prioriterade jag mässan. Jag var på Bett 2014 och då åkte vi på skolbesök med Microsoft på tisdag, var på mässan onsdag och torsdag. Vi kan säga att det blev klart att vi missade mycket på mässan med denna tidtabell. Även detta år märkte jag att dag 1-2 gick till att få grepp om allt. Det engelska ordet ”Overwhelming” kändes mycket passande. För att ge en liten bild av vad jag menar kommer här några fakta:

ExCel arenans mässdel (som används för Bett Show) har en yta på ca 44 500 m² (förenklat kan du på denna yta nästan klämma in både Hartwall arenan och Olympiastadion i Helsingfors), med utställarnas bås samsas 12 större eller medelstora utrymmen för föreläsningar, utöver detta har många utställare mikroföreläsningar och workshoppar, dessa hålls t.ex. av Apple, Microsoft, programleverantörer mfl. Men många aktörer bokar även utrymmen utanför dessa kvadratmeter för att hålla mer exklusiva seminarier. För att få en liten inblick i hur det ser ut kan du kolla in denna video som Jari Laru filmade med en 360° kamera, notera att du kan välja fokus genom att röra på videon, dvs titta på hans skor, taket eller vända framåt, bakåt osv.

Utställare var det 869 st detta år och merparten av dem hade ett eller flera segment med produkter så det fanns minsann saker att titta och pröva på. Det som hade ändrat sedan 2014 var att de interaktiva projektorerna hade minskat radikalt, de var ännu representerade och en del hade fått en hel del nya vettiga funktioner men de hade fått ge utrymme för alla interaktiva skärmar som verkar ta över projektorernas marknadsandelar. En intressant liten start-up var bird som var en liten grej som kan sättas på fingret och så gör den skärmen interaktiv. Priset på mässan var ca 250 $. Se en video om detta nedan.

Det fanns också en musvariant som gjorde lite liknande grejer. Den bit som verkade vara starkaste trenden var programmering. Det fanns naturligtvis olika Raspberry Pi varianter men robotar och alla möjliga programmerbara saker fanns mycket välrepresenterade. Jag fastnade personligen för Sphero som i princip använder samma teknik som den nya roboten BB-8 i den nyaste Star Wars filmen. Framför allt gillade jag att den kan styras från byod-apparater och att programmeringen direkt ger dig något konkret. En mycket självklar entry-level produkt, och en som jag kommer att beställa till vår skola för att ha som ett element i vårt programmeringsutbud. Se en video om den här nedan:

Jag hittade också en konkurrent till labdisk (einstein), som prismässigt gör denna typs sensorer ekonomiskt lättare tillgängliga än labdisk någonsin har varit.

Bland dem som talar har vi både professorer, rektorer, lärare, experter, ledare av olika slag men också barn och ungdomar som ger sin syn på saker och ting. Man ser lärare i vimlet som går där med sina klasser. Elever uppträder (denna gång var iPad Band bestående av högstadie-elever i elden flera gånger/dag, men även som referensgrupper för många utställare).

Detta år var det nästan 44 929 besökare från 128 länder, vilka är då oddsen att jag får ett samtal av min dotter i gymnasiet, hör att hon har ett fysikproblem hon inte kan lösa och samtidigt ser hennes fysiklärare komma runt ett hörn och emot mig? Han kunde inte räkna ut de oddsen men det var just så det skedde i vilket fall som helst. Som fotnot kan sägas att med hans korta direktiv klarade hon av att lösa sina uppgifter. Det är inte bara inlärning som kan ske var som helst idag, det kan också undervisning göra J. Det som är intressant är att Skandinavien står för 13,5% av besökarna och är största område efter Storbritannien, men man hörde faktiskt alla nordiska språk här och där i vimlet, en del utställare hade också plockat in nordiska representanter för att kunna ge service på svenska eller finska. På mässor i Finland får de inte ens fram någon som kan svenska så nog är ju servicenivån på en helt annan nivå här än hemma...

Vad var då mina motiv detta år? Jo i egenskap av ikt-koordinator är det här mässan med stort M för att se ny teknik kopplad till undervisning, det är platsen där du kan se vad som är på kommande, en hel del produkter som visades upp fanns inte ännu klara för försäljning utan de var prototyper som skall lanseras under detta år. Här finns också bredden, t.ex. på Settdagarna i Sverige eller ITK i Aulanko eller Virtuaaliopetuksen päivät finns inte alls samma bredd gällande leverantörer, i praktiken kan de i jämförelse ses som små sommartorg och detta som den stora höstmarknaden. Utöver detta samlar denna mässa varje år innovativa skolledare och lärare som delar med sig av sina framgångsrecept. Oavsett om du fungerar i åk 1-6, 7-9, andra stadiet eller på universitetsnivå så finns det föreläsningsområden som är innehållsmässigt skräddarsydda för dig. Bett-mässan lockar också in ett antal riktigt stora pedagogiska namn varje år, namn som vi kan drömma om i norden men knappast få se eller höra annat än via Youtube. Det tredje området som var av vikt för mig var att här också finns talare som är experter på skolplanering och inlärningsmiljö. Detta år var alla i vår grupp representanter för skolor som skall få nybyggen eller omfattande renoveringar. Den sista faktorn är att nätverka, under dessa dagar missade jag Kyrkslätts delegation som jag hade tänkt hinna sitta ned och fundera med en stund, jag hann prata med Nykarlebys representant samt med representanter från Kuuma-kunnat (Sibbo, Järvenpää, Nurmijärvi, Kerava och vilka alla kommuner de representerade). De sistnämndas erfarenheter av sitt system med lärare som digi-agenter verkar mycket bättre än vårt med ikt-stödpersoner och när vi nästa gång funderar på upplägget för detta så tror jag att deras system är betydligt effektivare än vårt. 

Men detta som en inledning. Jag återkommer med specifika upplagor från Bett. Jag har dels en som fokuserar på skolplanering och inlärningsmiljöer, en kring sett och hört, möjligtvis så att den senare delas upp i utställning och allmänt ikt. Så får vi se om föreläsningarna bakas in i dessa eller får bli en skild upplaga... 

Rektor versus personalen

Jag inledde morgonen (har undervisningsfri dag på onsdagar) med lite "skoldoping". Kort och gott tittade jag på några TED-talks följde några twitterkedjor och skall se vad som har hänt i en del Facebook grupper till följande. I huvudsak grejer som skapar associationer, väcker idéer och inspirerar. Man behöver en liten blodtransfusion på detta plan med jämna mellanrum annars stagnerar man i samma gamla vanliga spår och det tenderar att leda... ingenstans...

Det kan ju se bra ut men en skola får inte stampa på stället, vi måste hitta vägar där vi har alternativ att välja beroende på vad som kommer emot.

Jag funderade lite på mig själv i förhållande till min personal och kom fram till att vi skiljer oss på vissa punkter, kanske till en viss del för att vi behöver profilera oss lite olika i våra roller. Jag tänkte försöka åskådliggöra det till vissa delar via nedanstående tabell.

Rektor	Lärare
Behöver se helheten	Behöver se den enskilda eleven
Måste ha ett vitt nätverk gällande skol-lösningar	Behöver ha ett vitt nätverk gällande undervisningslösningar
Måste hållas ajour om senaste nytt och trender	Måste vara lyhörd gällande allt i klassen
Skall bestämma vilka nya inriktningar som skall testas/implementeras i skolan och i vilken grad	Skall bestämma hur dessa implementeras så att det finns en röd tråd i klassens vardag.
Kan flytta fokus och titta på saker mera projektbetonat	Bör arbeta mera på sikt för att kunna se vad som ger resultat och vad som skall avslutas
Skall kunna argumentera för och emot utgående från skolans utvecklingsbehov	Skall argumentera för och emot utgående från sin kunskap om eleverna, gruppen samt deras utvecklingsbehov
Skall kunna inspirera och skapa en atmosfär där kreativitet och att våga ta steget ut i det okända är den grund vi bygger vidare på	Skall våga utmana sig och tänja på sin trygghetszon. Skall dock vara lite trögare än rektorn och inte rusa huvudstupa in i vad som helst.

Jag ser det som så att rektorn skall vara den som visar vägen, att vi skall vidare, att vi skall våga och att vi får göra misstag på vägen. Att nuläget kan vara bra men att det inte är bra att vi stannar där. Våra elever skall hela tiden gå framåt, lite som en innebandystraff: Bollen måste hela tiden vara i rörelse och den får inte gå bakåt. Det finns ingen orsak att begränsa inlärning och utveckling till eleverna, denna bit skall beröra hela skolan och alla i den.
Någon kanske funderar varför rektorn skall agera fjärilen som fladdrar från blomma till blomma och inte lärarna. Kort och gott för att den enskilde läraren kan inte få igång någon utveckling med en konservativ rektor som broms, en rektor har större chans med konservativa lärare. Lärarna i Finland har en stor autonomi men fortsättningsvis är rektorn deras förman och den som säger vad som skall göras i skolan. Det är helt ok att använda den bestämmanderätten. När det kommer till kritan måste vi ju kunna leda även i motstånd. Den gode ledaren kan argumentera för sin sak och klarar av att leda även med lite motstånd. Framför allt har den byggt upp ett förtroende där de anställda litar på sin chef även då denne kommer med direktiv som svider i det egna skinnet. Jag har den situationen med min chef, däremot vågar jag inte uttala mig om hur det är för min personal. Jag litar på dem och deras omdöme samt på att de har uthålligheten att föra mina idéer i mål då jag redan flyttat fokus vidare till nästa projekt. För min uthållighet är inte på deras nivå, det är en orsak till att de är bättre på sina poster än vad jag skulle vara.

Sir Ken Robinson är en inspirerande talare och han har pratat om att skolan inte skall utvecklas mera utan att den behöver en revolution. Vi behöver bygga om den helt och hållet. Den gamla skolan för industrisamhället fyller en uppgift som vi sakta men säkert har automatiserat bort. För att göra det behöver vi tänka om och tänka kreativt. Som rektor måste man visa exempel och släppa fram kreativiteten hos varje person i skolan, från elev till städare, assistent, lärare och andra aktörer som tillsammans bygger upp vår vardag. Innan jag avslutar med ett av sir Kens tal i detta ärende ställer jag frågan hur du låser upp kreativiteten i din skola?

Pedagogik från farfars tid

Johan Amos Comenius 1592-1670
Sigmund Freud 1856-1939
Lev Vygotsky 1896-1934
Jean Piaget 1896-1980
John Dewey 1859-1952
Maria Montessori 1870-1952
Rudolf Steiner 1861-1925
Ivan Pavlov 1849-1936
Abraham H Maslow 1908-1970

Dessa relaterades det till under mina studier som avslutades med papper på att jag var Pedagogie Magister 1996, studierna inledde jag 1991 om jag minns rätt. De inlärningsteorier som skulle hjälpa mig att utbilda 2000-talets barn var alltså från en tid före min födelse. I dag figurerar dessa namn ännu i utbildningen för klasslärare men det har kommit några nya namn, i praktiken nu en del personer som fortfarande har verkat och levt under min tid i skola, både som elev och lärare, nämligen:

B.F. Skinner 1904-1990
Erik H. Eriksson 1902-1994
Benjamin Bloom 1913-1999
Howard Gardner 1943- sista publikation 1999 (multipla intelligenser)
John Hattie 1952- sista publikation 2012 (synligt lärande - bygger på publikation från 2008?)

Alla ovannämnda räknas som stora namn inom utvecklingspsykologi och inlärningsteorier och den biten vill jag verkligen inte nedvärdera men är de ännu relevanta? Till den stora grad som de var då jag var liten och gick i åk 1-6... på 1970-talet?

Det enkla svaret är jo, utvecklingspsykologi och hur vi lär oss är relevant ännu idag men tyvärr kan vi inte tillämpa deras teorier och lärdomar rakt av. Då dessa stora namn gjorde upp sina teorier, då den forskning som deras teorier baseras på gjordes fanns mycket lite eller inget av det som påverkar våra barn idag. Det var kanske inte ens visioner i någons drömmar. Låt mig ta några exempel:

1980 (då jag gick i åk 5 och 6):

• Hade telefonerna nummerskiva, och fanns inte i varje hus.
• Jag memorerade alla viktiga telefonnummer, att memorera var ett viktigt verktyg vid inlärning om man inte ville bära ett bibliotek med sig... 
• Det gick bussar på glesbygden, men allt under 15 km var en normal cykelutfärd, att gå 6 km till en kompis var inte heller något extra...
• Hästen var ännu ställvis ett arbetsdjur, inte för rekreation...
• Vi betalade många månadslöner för att få ett uppslagsverk till hemmet så vi skulle kunna ha information lättare tillgänglig
• Det fanns två tv-kanaler och ett barnprogram, vi hade just skaffat vår första färg-tv... i imponerande 20"...
• AM var något man tog in för att lyssna på musik från Luxemburg, inte något du ställde in klockans tid på...
• Vi måste lära oss klockan för vi kom överens om var vi skulle träffas och vilket klockslag
• Varje bil hade kartor i handskfacket, när vi reste någonstans så läste den ena föräldern kartan och berättade hur vi skulle köra.
• Tekniken i skolan var en tandberg bandspelare, dia-apparat och en overheadprojektor...

För att förtydliga är här några milstolpar som vi har passerat sedan dess:

1995 - "the year of the web" anses vara då internet började finnas i vanliga hem
2001 wikipedia ser dagens ljus
2002 (?) 3G lanserades i vissa delar av världen
2006 Google Apps For Education lanseras
2007 iphone ser dagens ljus
2008 Android dyker upp
ca 2010 dyker 4G nätverk upp i städer
2010 ipad lanseras

2015:

• De flesta 5-klassister (för att jämföra med mig anno 1980) har en smarttelefon och data-abbonemang
• De söker inte information via Wikipedia, de söker främst via videosajter som youtube, vimeo mfl.
• de tittar på program via nätet, när som helst, var som helst (förhoppningsvis inte ändå under lektionerna...)
• De har multipla kanaler att hålla kontakt med varandra via sina mobiler, pekplattor och andra apparater.
• De kan inte ett enda telefonnummer, allt är i mobilens minne...
• De delar, kommenterar och samarbetar över nätet.

Vad jag försöker få fram är att barnen av idag växer upp till en fundamentalt annorlunda värld än den där de flesta teorier har sin grund. Jag har en bok som heter "Mikä autossa vikana?" från 1951. Den är ett täckande och bra verk för den som har en krånglande bil men relevansen till bilar i dag är begränsad. Helt enkelt för att den inte känner till många av de stora problemorsakerna av idag, den talar om tändstift och brytarspetsar där vi idag har elektroniska funktioner, grymma mängder elektronik som kan rådda om betydligt mer än alla komponenter i 50-talets bil kunde klara av tillsammans. 

En annan point är att många av dessa teorier strävade till att göra inlärningen möjligaste effektiv i en skola som hade i uppgift att skapa medborgare för industrisamhället, personal till de löpande banden. I dag ersätter robotar dessa människor och allt fler fabriker sköts av allt färre människor. Så kompetenserna våra barn behöver lära sig är av en annan natur än det skolan jag gick i gav mig. Barnen av idag behöver i högre grad ges verktyg i stil med kreativitet, ett flexibelt tankesätt, innovativitet, förmåga till samarbete och kommunikationsfärdigheter. De är inte betjänta av att kunna memorera och göra något utan tankeverksamhet. Vi behöver tänkande barn som kan pussla fram nya möjligheter av de bitar de har till förfogande, inte bara förtvivlade sitta med bitar av en förstörd värld som inte fungerar. 

Så när du som lärare försöker få dina elever till att kritiskt granska källor och inte köpa allt de ser och hör, kanske det vore skäl att också kritiskt granska den pedagogiska grund du står på, håller den måttet ännu idag? Ger den dig de verktyg du behöver för att bemöta barnen av idag och hjälpa dem framåt på deras väg?

Lärare, elev och SoMe

Vi talar om att dagens lärare behöver ha sitt nätverk, precis som inom privata sektorn. Man behöver hålla sig ajour och ha ett nätverk för att alla inte skall behöva gå i samma fallgropar eller uppfinna alla hjul på egen hand. Vi talar också om en förändring gällande inlärning från att den skulle begränsas till klassrummet och vissa tider till att vara något som kan ske när som helst och var som helst. Då uppstår lätt frågan, skall lärare och elevs kontakter begränsas till skolan som fysiskt ställe och tidsmässigt till 8-16? Skall och elever kunna kommunicera även utanför dessa klockslag, hur, via vilka kanaler och enligt vilka överenskommelser?

Första delmoment är väl att skolan bör följa lagen. När det gäller sociala medier är detta såvitt jag vet aningen diffust då jag är osäker på hur åldersgränser är förankrade i finsk lagstiftning. Ta som exempel att man i vissa delstater i USA har fått köra motorcykel utan hjälm medan det i följande delstat inte var tillåtet. Dessa lagar (om de fortsättningsvis gäller...) hade ju ingen relevans här i Finland utan här gällde vår lagstiftning så rimligtvis är det på ett liknande sätt gällande även dessa regler.

Här är adress till sidan där ovanstående bild ursprungligen är hämtad ifrån: http://techgranny.linneyville.com/age-restrictions-on-social-media-sites/

Intressant nog kan vi konstatera att det inte verkar finnas sociala medier som lovligt kan användas i åk 1-6. Just nu vet vi att det sker en del mobbning på sociala medier, mina barn har varit inblandad i sådan på WhatsApp. De har appen med min tillåtelse och jag kommunicerar med dem via den men då gör jag det som privatperson och har utgående från min uppfattning om mina barn och deras medvetenhet om vad som är rätt och fel tagit ställning till den rekommenderade åldersgränsen (K-18 är ju lagstadgad åldersgräns medan de andra är starka rekommendationer) men det innebär att jag i egenskap av lärare i åk 1-6 bör hitta alternativa sätt att sköta kontakt via sociala medier. Ett sådant kunde vara t.ex. Yammer som vi har via Office 365, Google torde ha motsvarade system i sitt paket.

Vi lever i tider då den där fula gubben med sin paketbil inte mera försöker hitta barn längs med vägarna utan det rovdjuret finns i dag på nätet. Det rovdjuret kan ju också vara en person som arbetar med barn så det är viktigt att vi i skolan gör saker på ett sätt som är genomskinligt för dem vars allt det handlar om, nämligen föräldrarna. Det här innebär att det är några saker som måste skötas rätt för att bibehålla förtroendet och få något med mervärde ur detta.

1. Involvera föräldrarna på alla plan. I planeringen av upplägget och ta med dem i forumet, de kan vara passiva deltagare men de skall kunna följa med vad deras barn diskuterar och får veta.
2. Alla i den berörda gruppen skall tas med, principen alla eller ingen gäller.
3. Kom överens om ramarna för gruppen, vad behandlas och vad hör inte dit. Vad är god sed och vad gör man inte.
4. Kom överens om en samling efter en tid där alla tillsammans utvärderar hur det gått och drar slutsatser om man fortsätter och i så fall hur.

Sociala medier är här för att stanna, de har också en klar och tydlig plats i vår tillvaro. Det gör dem ändå inte perfekta eller ofelbara. Det finns en klar orsak varför vi i vårt kollegium har valt att ringa i alla känsliga frågor. Jag har otaliga gånger fått uppleva hur det jag skrivit uppfattats på ett sätt som jag inte hade kunnat förstå att var möjligt. Risken finns även i ett telefonsamtal men är ändå betydligt mindre där. 

En ofta citerad undersökning från 1967 av Dr. Albert Mehrabian uppger att 55% av förståelsen i kommunikation är att vi avläser miner, gester och kroppsspråk, 37 % får vi via intonation och hur vi använder rösten medan enbart 7% skulle komma via orden. En del förkastar dessa procent som myt men oavsett vet vi att allting är en helhet som hjälper oss att tolka budskapet rätt. Då jag skriver faller många av dessa komponenter bort och leder till att läsaren tolkar orden efter något annat paket än det som skrivaren har haft. I en roman är detta ok, vi får måla upp berättelsen enligt hur vi föreställer oss allt utan att det gör något om vi föreställer oss det olika. Men då det gäller ett av våra barn i skolan kan detta bli mycket fel. Vi måste förstå varandra rätt om vi skall kunna stöda detta barn på bästa sätt. Ta som exempel en situation där jag leende, med varm röst och en varm kram säger åt Pelle "nu var du dum", orden kan vara hårda men mjukas upp av allt det andra och om Pelle har förtroende för mig och vet att hur han skall avläsa mig korrekt (det måste jag veta att han har/kan om jag skall säga något sådant) så förstår han mina ord på rätt sätt. Skickar jag ett skrivet meddelande med samma ord så är sannolikheten att han tar emot dem med ett leende och förstår att det inte var allvarligt menat ganska nära noll. 

Många av bråken i skolan bygger på missförstånd. Vi kan lära barnen att kommunicera effektivare, framförallt genom att visa hur de skall få fram sitt budskap på ett sätt som inte missförstås. Men vi måste vara mycket duktiga på detta själva och det är vi inte alla gånger. Detta är inte avsett som kritik mot någon utan närmast ett konstaterande av faktum. Skulle vi kommunicera tillräckligt bra så skulle vi också ha en situation där familjerna förstår vad vi arbetar med och för, vi skulle hitta de där gyllene mellanvägarna tillsammans och skulle ha en gemensam värdegrund som vi bygger på. Jag kan inte tala för någon annan men själv kan jag inte visa upp ett prickfritt saldo utan har misslyckats i min kommunikation med hemmen flertalet gånger, men jag lär mig (om än långsamt...)

Vad är då kontentan? Vi borde fundera kring sociala medier tillsammans med våra familjer, detta vare sig vi nyttjar dem eller inte. Jag ser inte att skolan skall säga hur familjerna gör där hemma men skolan kan med fog vara den som sammankallar till träffar där man tillsammans kommer överens om riktlinjer så föräldrarna vet vad man tycker i grannhuset och hur man där tacklar problematiken. Tar vi i bruk någonting så skall detta göras gemensamt och inkludera föräldrar åtminstone i åk 1-6 men kan också vara mycket viktigt i åk 7-9. Detta under förutsättning att det är något som betjänar klassen/skolan på något sätt. Det kunde t.ex. vara en lägerskolegrupp, klassgrupp, hejarklacksgruppen eller dylikt. Finns inte kopplingen till skolan så är det inte heller vår sak på något sätt utan då skall vi hållas utanför. Jag har fått vänförfrågningar i Facebook av mina elever och jag har gått till dem och förklarat att jag inte kan vara vän med någon dom jag skall bedöma i skolan. Jag har svårt att bevisa att jag är opartisk om jag är vän med någon och inte med någon annan. I ärlighetens namn så vill jag ju ändå inte vara vän med alla elever så det skulle ändå inte inkludera alla (jag är ju de facto inte där för att vara kompis utan för att vara lärare och rektor). Det är enklast att hålla arbetet i ett fack och det privata dit vännerna hör i ett annat. Så håll allt objektivt, rättvist, lagligt och genomskinligt för hemmen. Då kan det bli något bra.