Skolan, SoMe och alla andra verktyg

Traditionellt har vi i skolan försökt göra det enkelt för oss. Speciellt gällande ikt skulle vi helst ha ett verktyg som fixar allt. Lärarna klagar lätt då det blir för många system och inte bara för att det potentiellt leder till en massa lösenord och användarnamn som skall kommas ihåg (och det tenderar till att leda till urusel datasäkerhet...).

Vi har med lokala variationer antagligen följande system i våra skolor:

• Wilma/Helmi (fanns det ett tredje alternativ ännu?)
• Office 365/Google Apps For Education
• Pedanet/Fronter
• Edmodo/Socrative....
• Edison/Its learning etc....
• Olika webtjänster som förutsätter konton (talar då om specifika uppgifter som t.ex. EduCanon, Popplet, Storybird...)

Det blir lätt ganska många olika inloggningar om man inte har något system för detta. Jag ser ändå en klar och tydlig fördel med mångfalden. Hemmasnickaren kanske köper en multimaskin i stil med denna:

Ovanstående maskin kostar dryga tusenlappen och kan hyvla, såga, fräsa och borra någon typs hål. Mer info hittar du på sidan därifrån bilden är tagen. I ett skede utrustades mången slöjdsal med denna typs maskiner som kunde såga, slipa och något till. Kort sagt hobbyverktyg men inget du hittar i en träverkstad där man gör något seriöst. Det är lite samma sak med våra digitala verktyg. Vi kan kanske klara oss med några få verktyg (Gafe/Office 365 + Wilma/Helmi). Men i ärlighetens namn, vi kan ju också fixa all träslöjd med hammare, handsåg, hyvel och borr. Det skulle vara billigt och enkelt men ändå skaffar vi en hel del maskiner. Varför? Jo för att vi får bättre verktyg, effektivare verktyg och verktyg som är skräddarsydda för sin uppgift. Vi måste förstå att tänka på samma sätt med digitala verktyg.

Här är några råa tankar om hur jag funderar på att lägga upp vårt paket. Notera att en del appar och verktyg inte kan användas av elever då de inte är tillräckligt gamla (om vi talar om åk 1-6 där jag huserar).

Pedanet: En statisk hemsida med kort info om skolan. Kan jämföras med kartan/infotavlan som vanligtvis finns på rastplatsen innan man kommer in till staden. Kan också vara ett arbetsrum för klasser men är lite otympligt ännu idag.

Wilma: Kommunikationskanalen till hemmen, verktyget för bedömning, verksamhetsplan och berättelse, stödblanketter etc. om man har Kurre/Primuskurre så har man ju schemat här också.

Office 365: Arbetsrummet, platsen där man gör sina arbeten, delar med varandra och där elever och lärare kan kommunicera. 

Facebook/twitter/Instagram: Infokanal utåt. Skolan kan ha ett eller flera konton som personalen kan använda. Man kan t.ex. ha slöjdlärarens konto på instagram där man lägger upp bilder på elevernas arbeten, lite som en virttuell vitrin. Om det är skolans konto så löses även upprovsrättslagen dvs skolan har rätt till dessa bilder. Var noga med hur eleverna syns på dessa. Jag har som linje att försöka få bilder där man inte ser elevers ansikten. Jag hänger inte upp bilder på mina egna barn på nätet, varför skulle jag då göra det med andras?

Blogg: Kan vara något för både elever och personal. En personlig touch där man berättar om vardagen och det lilla extra i skolan.

Det kan ju vara intressant att ha skolans egna Flipboard också, eller något annat verktyg för att samla det digitala flödet. En plats där alla intressanta tweets, bilder, blogginlägg etc samlas under en månad. Det kunde ju med fördel vara ett projekt för eleverna. Kanske något som kunde ingå i en valbar kurs eller någon klubb? Det kan också vara en del av t.ex. modersmål, mediafostran osv. 

Det har ju länge varit klart att rektorn ansvarar för att ikt används som läroplanen föreskriver. Men rektorn har ju även ansvar för linjedragningarna i skolan och det borde göras en klar och tydlig definiering av vilka verktyg varje skola använder och hur det är tänkt att man använder dem. När den biten är klar kan man även förmedla den till hemmen, beslutsfattare, medier etc. som kan tänkas ha ett intresse av hur skolan arbetar. För egen del kommer just denna bit att finnas på min lista över saker jag vill slå upp ramar för tillsammans med min personal. Tanken är att vi skulle kunna skriva in detta i vår verksamhetsplan och ha det som ett tydligt och klart definierat verktyg i vår verksamhet inkommande läsår. Jag tror att vi alla kan vinna på att få denna bit under kontroll. Samtidigt är det ju ett ypperligt pedagogiskt verktyg. Ta bara som exempel ett slöjdarbete, tror du eleven satsar mera på att göra ett fint arbete om hen vet att det kommer att sättas ut en bild på dess arbete på nätet än om den bara kan gömma det i väskan och sedan försöka smyga in det i vedstapeln där hemma? Jag tror att vi kan få ut mera av elevernas potential om vi säger, nu skall vi göra ett sådant arbete som du kan imponera på hela världen med än att vi säger att det här skall vi göra så de blir stolta där hemma. De där hemma är ju alltid stolta oavsett... (och är de inte det så säger de det oavsett, får så gör ju vi föräldrar). 

Rasismens högborg

Detta kan kanske ses som ytterligare ett slag i luften i kampen mot rasism. Vi är många som delar bra skrivelser i ämnet på Facebook, twitter eller i bloggar. På något sätt känner man då att man visar var man står och att man gjort en insats. Jag vill vara tydlig med att denna skrivelse inte ännu är en insats, den som sådan hjälper ingen alls. Det är bara en samling tankar och ord, skrivan i avskildhet utan koppling till den vardag där även mina elever får höra rasistiska kommentarer. Det blir först en gärning när jag ställer mig vid min invandrarelevs sida och aktivt agerar mot rasistiska påhopp.

Vi vet att mobbning funnits i all evighet, jag tror inte vi kommer att nå en situation där vi fått bort all mobbning. Hur skall vi kunna det? Då de vuxna föregår med exempel som visar att mobbning inte är något farligt? Jag vet att jag skall utgå ifrån att jag varje läsår sitter otaliga timmar och diskuterar med mobbade och mobbare, att vi reder ut, gör kompromisser, överenskommelser och delar ut straff då prat inte ger resultat. Det skall vara tydligt vad som är rätt och vad som är fel, även då hemmet inte är av samma åsikt!

Under flera år har jag följt med speciellt sannfinländarnas rasistiska påhopp, nu i egenskap av regeringsparti och med representation i EU. De får helt nya arenor att visa upp sitt rasistiska ansikte och... det accepteras. Har rasismen blivit rumsren? Jag kan inte göra så mycket för att påverka en riksdagsman eller någon i dess stab då den uttalar eller agerar rasistiskt, det är en funktion som borde finnas inom riksdagen, eller har jag fel?

Då jag pratar med elever konstaterar jag att står du bredvid och ser mobbning, hör någon säga något rasistiskt  så stöder du det i tysthet om du inte agerar. Det har jag lyft fram åt barn i 20 år. Inget av dessa barn finns i riksdagen och det är jag glad för. Jag har nämligen högre tankar om mina elever än riksdagsledamoterna kan möta. För som jag ser det är hela riksdagen idag en högborg för rasism. Vi har hört de svaga fördömmande orden... i 10 år? Till dags dato har jag inte sett några relevanta gärningar där man på riktigt visar var gränsen går och slänger ut den som inte kan hållas inom gränserna. Riksdagen styr detta land, riksdagen skall visa vilka normer som är viktiga. Sorry men ni är just nu det där dåligt uppfostrade barnet som man inte vill att ens eget barn skall leka med. Ni är kort och gott ett dåligt exempel för våra barn!

Så här i Bryssels efterdyningar kan jag inte låta bli att fundera över hur mycket vi skulle kunna minska på orsakerna till hatet om vi kunde få ordning på rasisterna och de fula påhoppen av människor i våra egna led. Kanske vi kunde börja bygga upp en bättre värld där?

Bett 2016 - Tankar i bild

Jag skall inte förstöra detta med en massa ord. Denna väg där besökarnas ord och tankar görs till konst är en av de populära bitarna på mässan. Här finns ett antal av de i mitt tycke bättre bidragen.

Bett 2016 - sett och hört

Med knappa 900 utställare så fanns det fler produkter än vad jag klarade av att ta emot. En hel del gick ju att gallra bort direkt då de inte är aktuella för oss. Hit hör alla administrationssystem för att sköta betalningar till skolan (för mat, skjutsar och vad det nu allt kan gälla), en massa system för att hålla kontakt med hemmen (det har vi ju redan), system för vitsordsgivning, läxor etc. Många lärare upplever att det är splittrat med Wilma/Helmi, Pedanet/Fronter, Office 365/Google Apps For Education, Socrative, Edmodo etc. Det som här fanns verkade dock vara mindre helheter och troligtvis något som ger ett ännu mer splittrat verktygspaket.

Då jag besökte mässan 2014 var de interaktiva projektorerna den stora grejen. De fanns ännu med men hade tappat mycket mark till de interaktiva skärmarna. De större aktörerna verkade vara Smart, Clevertouch och Promethean. Det finns en massa andra aktörer också men dessa har byggt upp ett paket kring skärmen med program/appar för att kunna koppla upp eleven till apparaten också. Dels för att kunna visa från vilken apparat som helst men framför allt att kunna dela från skärmen till vilken apparat som helst. I vår skola har vi testat Clevertouch detta läsår och vi hittar hela tiden nya möjligheter och funktioner. Med tanke på flexibilitet, framför allt i våra kommande öppna lärmiljöer, är en flyttbar interaktiv skärm vida överlägsen en stationär projektor. Så trots att det fanns nya projektorer med likvärdiga funktionär som skärmarna var de inget jag satt tid på.

Sedan 2014 har Microsoft fått igång sitt Office 365 på allvar och detta syntes också på mässan. Google var starkt framme och Apple hade en massa kopplat till sina ipaddar men dessa hölls på sedvanlig nivå, Microsoft och deras partnerföretag hade däremot satsat rejält och benämningen "Microsoft village" var mycket adekvat.Lite förenklat har Googles classroom varit deras största fördel i matchen medan Microsofts One Note varit deras. Just nu lanseras det produkter som täcker upp de områden där Microsoft inte kunnat matcha Google och om den trenden fortsätter så kommer Google att få jobba stenhårt för att hålla sin ställning. Apple har ju inget liknande i sitt sortiment så deras drive finns fortsättningsvis via ipad och vissa appar på den samt att i praktiken försöka leva i symbios med Google och Microsoft. Något de inte lyckas helt optimalt med. Men Apple sysslar ju med en apparat medan de två andra har ett system för skolor, så det är väl inte rättvist att ta med Apple i denna diskussion...

En annan stor och synlig grej var Minecraft. Den har ju slagit igenom rejält och en del skolor arbetar ju via Minecraft sedan ett antal år tillbaka. Som det också sades på en föreläsning:
Du och jag växte upp med Pac Man, vi kunde välja om vi vill gå åt vänster eller höger och i något skede kunde vi utöver detta välja upp eller ner. Multiplayer då var att sitta och hoppas att kompisen dog så man själv fick spela... I Minecraft ges du en yta och kan välja att göra vad som helst med den, du kan göra det ensam eller med alla dina kamrater OCH ni kan göra det tillsammans samtidigt.
Jag har följt med mina barns spelande och i ärlighetens namn är det sin eländiga grafik till trots en av de absolut bästa spelen på marknaden just nu. Spelet handlar om kreativitet utan begränsingar, möjlighet till gränslöst samarbete och en massa andra faktorer som vi kan ha nytta av även i skolan. Säg att du vill låta eleverna planera skolgården, varför inte låta dem göra en 3-d modell i minecraft?

Programmering, programmering, programmering... Inget nytt men en av de riktigt stora trenderna. Det fanns robotar för någon tia till flera tusen. Raspberry Pi har utveclats och ligger som grund för en massa olika varianter, Microsoft lanserade sin Micro-Bit, Sphero 2.0 (kanske BB-8 i den nya Star Wars filmen är bekant, samma robot men utan huvud), Lego Mindstorms samt deras nylanserade instegsserie för lägre ålder samt en massa appar och program för programmering. Vissa säger entydigt att programmering är en baskunskap som alla borde få, att det är den nya läsfärdigheten. Det här innebär ju inte att alla skall kunna programmera avancerade saker men att alla borde få en viss grundförståelse för vad det är och hur det fungerar. Det borde inte vara så svårt, hjälpmedlen blir allt fler och allt enklare att använda.

3-D skrivare fanns med i ungefär samma utsträcking som 2014 och det förvånade, jag hade väntat att de skulle ha blivit mycket vanligare, mer utvecklade och billigare. Det kändes inte som om utvecklingen hade gått framåt som jag hade väntat på detta område. Däremot ser jag det som en självklarhet att varje skola skall ha minst en 3-D skrivare i något skede. Mina funderingar är närmast var den smartaste placeringen är. Den skall kunna kopplas ihop med alla konst- och färdighetsämnen vilket leder till att den skall finnas i det blocket men talar vi om att placera den i samma rum som ytbehandling då? Nå det är en sak vi hinner fundera på ännu...

Bland föreläsningarna verkade de mest lockande handla om hur man tagit i bruk teknik samt hur man gjort för att den skulle ge positiva resultat. T.ex. föreläsningen om vårt St Karins projekt  med 1:1 i ipads där de byggde nätverk och gav >3000 ipads till elever, främst i åk 7-9 men även i lägre klasser var en succé, jag tänkte titta in och lyssna på den men fick stanna drygt 2 m utanför ingången, närmare kom man inte helt enkelt. Flera föreläsningar om hur man använder pekplattor kändes inte så nya, jag fick känslan av att "det där vet/kan vi ju, så har vi ju gjort länge redan". Kort och gott gav det intrycket att vi i Finland har kommit ett gott stycke på väg redan och att vi har en massa kunnande utspritt i våra skolor. Vi är dock världssämst på att berätta om vad vi har för bra på gång. Vissa lärare har sina nätverk, dels via Twitter dels via Facebook men oavsett så är det i viss mån klickbildningar. Deras nätverk ger inte ännu resultat i hela skolan och det måste vi få ordning på. Bra initiativ, kunnande och goda exempel måste delas i högre grad och lärarna måste vara mera öppna för att ta emot och pröva nytt. EN LÄRARE I BEKVÄMLIGHETSZONEN ÄR INGEN BRA LÄRARE! Hur skall du kunna be att dina elever skall utmana sina gränser om du inte gör det själv. Är du en lärare så är du en ledare och man måste leda genom exempel.

Några kommentarer som jag kom mig för att skriva ner var följande:

• Skolor och utbildningssystem är i regel inte färdiga att utnyttja den fulla potentialen av teknologi.
• We don't need to discuss technology, it is already here, just use it!
• In my school we cant talk pedagogy without talking technology, because it is already there!

Summa summarum. På Bett-mässan kändes allt självklart, det är klart vi skall utnyttja teknologin i skolan. Teknologin finns överallt runt omkring oss, varför skall då skolan vara teknologifri zon? Det finns ingen ursäkt att inte ta in teknologin i din klass, det börjar i stället vara något du får stå till svars för ifall du inte gör det. Väl hemma känns allt inte så självklart mera, Finland var i ett skede statistiskt riktigt dåligt på att utnyttja teknologin i undervisningen. Den nöten har vi ännu inte rått bot på. Kanske dags att börja kräva något av kollegiet snart? Och nej, det är inte en resursfråga!

Bett 2016 - Allmänt om mässan

Bett, en första överblick

Denna gång prioriterade jag mässan. Jag var på Bett 2014 och då åkte vi på skolbesök med Microsoft på tisdag, var på mässan onsdag och torsdag. Vi kan säga att det blev klart att vi missade mycket på mässan med denna tidtabell. Även detta år märkte jag att dag 1-2 gick till att få grepp om allt. Det engelska ordet ”Overwhelming” kändes mycket passande. För att ge en liten bild av vad jag menar kommer här några fakta:

ExCel arenans mässdel (som används för Bett Show) har en yta på ca 44 500 m² (förenklat kan du på denna yta nästan klämma in både Hartwall arenan och Olympiastadion i Helsingfors), med utställarnas bås samsas 12 större eller medelstora utrymmen för föreläsningar, utöver detta har många utställare mikroföreläsningar och workshoppar, dessa hålls t.ex. av Apple, Microsoft, programleverantörer mfl. Men många aktörer bokar även utrymmen utanför dessa kvadratmeter för att hålla mer exklusiva seminarier. För att få en liten inblick i hur det ser ut kan du kolla in denna video som Jari Laru filmade med en 360° kamera, notera att du kan välja fokus genom att röra på videon, dvs titta på hans skor, taket eller vända framåt, bakåt osv.

Utställare var det 869 st detta år och merparten av dem hade ett eller flera segment med produkter så det fanns minsann saker att titta och pröva på. Det som hade ändrat sedan 2014 var att de interaktiva projektorerna hade minskat radikalt, de var ännu representerade och en del hade fått en hel del nya vettiga funktioner men de hade fått ge utrymme för alla interaktiva skärmar som verkar ta över projektorernas marknadsandelar. En intressant liten start-up var bird som var en liten grej som kan sättas på fingret och så gör den skärmen interaktiv. Priset på mässan var ca 250 $. Se en video om detta nedan.

Det fanns också en musvariant som gjorde lite liknande grejer. Den bit som verkade vara starkaste trenden var programmering. Det fanns naturligtvis olika Raspberry Pi varianter men robotar och alla möjliga programmerbara saker fanns mycket välrepresenterade. Jag fastnade personligen för Sphero som i princip använder samma teknik som den nya roboten BB-8 i den nyaste Star Wars filmen. Framför allt gillade jag att den kan styras från byod-apparater och att programmeringen direkt ger dig något konkret. En mycket självklar entry-level produkt, och en som jag kommer att beställa till vår skola för att ha som ett element i vårt programmeringsutbud. Se en video om den här nedan:

Jag hittade också en konkurrent till labdisk (einstein), som prismässigt gör denna typs sensorer ekonomiskt lättare tillgängliga än labdisk någonsin har varit.

Bland dem som talar har vi både professorer, rektorer, lärare, experter, ledare av olika slag men också barn och ungdomar som ger sin syn på saker och ting. Man ser lärare i vimlet som går där med sina klasser. Elever uppträder (denna gång var iPad Band bestående av högstadie-elever i elden flera gånger/dag, men även som referensgrupper för många utställare).

Detta år var det nästan 44 929 besökare från 128 länder, vilka är då oddsen att jag får ett samtal av min dotter i gymnasiet, hör att hon har ett fysikproblem hon inte kan lösa och samtidigt ser hennes fysiklärare komma runt ett hörn och emot mig? Han kunde inte räkna ut de oddsen men det var just så det skedde i vilket fall som helst. Som fotnot kan sägas att med hans korta direktiv klarade hon av att lösa sina uppgifter. Det är inte bara inlärning som kan ske var som helst idag, det kan också undervisning göra J. Det som är intressant är att Skandinavien står för 13,5% av besökarna och är största område efter Storbritannien, men man hörde faktiskt alla nordiska språk här och där i vimlet, en del utställare hade också plockat in nordiska representanter för att kunna ge service på svenska eller finska. På mässor i Finland får de inte ens fram någon som kan svenska så nog är ju servicenivån på en helt annan nivå här än hemma...

Vad var då mina motiv detta år? Jo i egenskap av ikt-koordinator är det här mässan med stort M för att se ny teknik kopplad till undervisning, det är platsen där du kan se vad som är på kommande, en hel del produkter som visades upp fanns inte ännu klara för försäljning utan de var prototyper som skall lanseras under detta år. Här finns också bredden, t.ex. på Settdagarna i Sverige eller ITK i Aulanko eller Virtuaaliopetuksen päivät finns inte alls samma bredd gällande leverantörer, i praktiken kan de i jämförelse ses som små sommartorg och detta som den stora höstmarknaden. Utöver detta samlar denna mässa varje år innovativa skolledare och lärare som delar med sig av sina framgångsrecept. Oavsett om du fungerar i åk 1-6, 7-9, andra stadiet eller på universitetsnivå så finns det föreläsningsområden som är innehållsmässigt skräddarsydda för dig. Bett-mässan lockar också in ett antal riktigt stora pedagogiska namn varje år, namn som vi kan drömma om i norden men knappast få se eller höra annat än via Youtube. Det tredje området som var av vikt för mig var att här också finns talare som är experter på skolplanering och inlärningsmiljö. Detta år var alla i vår grupp representanter för skolor som skall få nybyggen eller omfattande renoveringar. Den sista faktorn är att nätverka, under dessa dagar missade jag Kyrkslätts delegation som jag hade tänkt hinna sitta ned och fundera med en stund, jag hann prata med Nykarlebys representant samt med representanter från Kuuma-kunnat (Sibbo, Järvenpää, Nurmijärvi, Kerava och vilka alla kommuner de representerade). De sistnämndas erfarenheter av sitt system med lärare som digi-agenter verkar mycket bättre än vårt med ikt-stödpersoner och när vi nästa gång funderar på upplägget för detta så tror jag att deras system är betydligt effektivare än vårt. 

Men detta som en inledning. Jag återkommer med specifika upplagor från Bett. Jag har dels en som fokuserar på skolplanering och inlärningsmiljöer, en kring sett och hört, möjligtvis så att den senare delas upp i utställning och allmänt ikt. Så får vi se om föreläsningarna bakas in i dessa eller får bli en skild upplaga... 

Rektor versus personalen

Jag inledde morgonen (har undervisningsfri dag på onsdagar) med lite "skoldoping". Kort och gott tittade jag på några TED-talks följde några twitterkedjor och skall se vad som har hänt i en del Facebook grupper till följande. I huvudsak grejer som skapar associationer, väcker idéer och inspirerar. Man behöver en liten blodtransfusion på detta plan med jämna mellanrum annars stagnerar man i samma gamla vanliga spår och det tenderar att leda... ingenstans...

Det kan ju se bra ut men en skola får inte stampa på stället, vi måste hitta vägar där vi har alternativ att välja beroende på vad som kommer emot.

Jag funderade lite på mig själv i förhållande till min personal och kom fram till att vi skiljer oss på vissa punkter, kanske till en viss del för att vi behöver profilera oss lite olika i våra roller. Jag tänkte försöka åskådliggöra det till vissa delar via nedanstående tabell.

Rektor	Lärare
Behöver se helheten	Behöver se den enskilda eleven
Måste ha ett vitt nätverk gällande skol-lösningar	Behöver ha ett vitt nätverk gällande undervisningslösningar
Måste hållas ajour om senaste nytt och trender	Måste vara lyhörd gällande allt i klassen
Skall bestämma vilka nya inriktningar som skall testas/implementeras i skolan och i vilken grad	Skall bestämma hur dessa implementeras så att det finns en röd tråd i klassens vardag.
Kan flytta fokus och titta på saker mera projektbetonat	Bör arbeta mera på sikt för att kunna se vad som ger resultat och vad som skall avslutas
Skall kunna argumentera för och emot utgående från skolans utvecklingsbehov	Skall argumentera för och emot utgående från sin kunskap om eleverna, gruppen samt deras utvecklingsbehov
Skall kunna inspirera och skapa en atmosfär där kreativitet och att våga ta steget ut i det okända är den grund vi bygger vidare på	Skall våga utmana sig och tänja på sin trygghetszon. Skall dock vara lite trögare än rektorn och inte rusa huvudstupa in i vad som helst.

Jag ser det som så att rektorn skall vara den som visar vägen, att vi skall vidare, att vi skall våga och att vi får göra misstag på vägen. Att nuläget kan vara bra men att det inte är bra att vi stannar där. Våra elever skall hela tiden gå framåt, lite som en innebandystraff: Bollen måste hela tiden vara i rörelse och den får inte gå bakåt. Det finns ingen orsak att begränsa inlärning och utveckling till eleverna, denna bit skall beröra hela skolan och alla i den.
Någon kanske funderar varför rektorn skall agera fjärilen som fladdrar från blomma till blomma och inte lärarna. Kort och gott för att den enskilde läraren kan inte få igång någon utveckling med en konservativ rektor som broms, en rektor har större chans med konservativa lärare. Lärarna i Finland har en stor autonomi men fortsättningsvis är rektorn deras förman och den som säger vad som skall göras i skolan. Det är helt ok att använda den bestämmanderätten. När det kommer till kritan måste vi ju kunna leda även i motstånd. Den gode ledaren kan argumentera för sin sak och klarar av att leda även med lite motstånd. Framför allt har den byggt upp ett förtroende där de anställda litar på sin chef även då denne kommer med direktiv som svider i det egna skinnet. Jag har den situationen med min chef, däremot vågar jag inte uttala mig om hur det är för min personal. Jag litar på dem och deras omdöme samt på att de har uthålligheten att föra mina idéer i mål då jag redan flyttat fokus vidare till nästa projekt. För min uthållighet är inte på deras nivå, det är en orsak till att de är bättre på sina poster än vad jag skulle vara.

Sir Ken Robinson är en inspirerande talare och han har pratat om att skolan inte skall utvecklas mera utan att den behöver en revolution. Vi behöver bygga om den helt och hållet. Den gamla skolan för industrisamhället fyller en uppgift som vi sakta men säkert har automatiserat bort. För att göra det behöver vi tänka om och tänka kreativt. Som rektor måste man visa exempel och släppa fram kreativiteten hos varje person i skolan, från elev till städare, assistent, lärare och andra aktörer som tillsammans bygger upp vår vardag. Innan jag avslutar med ett av sir Kens tal i detta ärende ställer jag frågan hur du låser upp kreativiteten i din skola?

Pedagogik från farfars tid

Johan Amos Comenius 1592-1670
Sigmund Freud 1856-1939
Lev Vygotsky 1896-1934
Jean Piaget 1896-1980
John Dewey 1859-1952
Maria Montessori 1870-1952
Rudolf Steiner 1861-1925
Ivan Pavlov 1849-1936
Abraham H Maslow 1908-1970

Dessa relaterades det till under mina studier som avslutades med papper på att jag var Pedagogie Magister 1996, studierna inledde jag 1991 om jag minns rätt. De inlärningsteorier som skulle hjälpa mig att utbilda 2000-talets barn var alltså från en tid före min födelse. I dag figurerar dessa namn ännu i utbildningen för klasslärare men det har kommit några nya namn, i praktiken nu en del personer som fortfarande har verkat och levt under min tid i skola, både som elev och lärare, nämligen:

B.F. Skinner 1904-1990
Erik H. Eriksson 1902-1994
Benjamin Bloom 1913-1999
Howard Gardner 1943- sista publikation 1999 (multipla intelligenser)
John Hattie 1952- sista publikation 2012 (synligt lärande - bygger på publikation från 2008?)

Alla ovannämnda räknas som stora namn inom utvecklingspsykologi och inlärningsteorier och den biten vill jag verkligen inte nedvärdera men är de ännu relevanta? Till den stora grad som de var då jag var liten och gick i åk 1-6... på 1970-talet?

Det enkla svaret är jo, utvecklingspsykologi och hur vi lär oss är relevant ännu idag men tyvärr kan vi inte tillämpa deras teorier och lärdomar rakt av. Då dessa stora namn gjorde upp sina teorier, då den forskning som deras teorier baseras på gjordes fanns mycket lite eller inget av det som påverkar våra barn idag. Det var kanske inte ens visioner i någons drömmar. Låt mig ta några exempel:

1980 (då jag gick i åk 5 och 6):

• Hade telefonerna nummerskiva, och fanns inte i varje hus.
• Jag memorerade alla viktiga telefonnummer, att memorera var ett viktigt verktyg vid inlärning om man inte ville bära ett bibliotek med sig... 
• Det gick bussar på glesbygden, men allt under 15 km var en normal cykelutfärd, att gå 6 km till en kompis var inte heller något extra...
• Hästen var ännu ställvis ett arbetsdjur, inte för rekreation...
• Vi betalade många månadslöner för att få ett uppslagsverk till hemmet så vi skulle kunna ha information lättare tillgänglig
• Det fanns två tv-kanaler och ett barnprogram, vi hade just skaffat vår första färg-tv... i imponerande 20"...
• AM var något man tog in för att lyssna på musik från Luxemburg, inte något du ställde in klockans tid på...
• Vi måste lära oss klockan för vi kom överens om var vi skulle träffas och vilket klockslag
• Varje bil hade kartor i handskfacket, när vi reste någonstans så läste den ena föräldern kartan och berättade hur vi skulle köra.
• Tekniken i skolan var en tandberg bandspelare, dia-apparat och en overheadprojektor...

För att förtydliga är här några milstolpar som vi har passerat sedan dess:

1995 - "the year of the web" anses vara då internet började finnas i vanliga hem
2001 wikipedia ser dagens ljus
2002 (?) 3G lanserades i vissa delar av världen
2006 Google Apps For Education lanseras
2007 iphone ser dagens ljus
2008 Android dyker upp
ca 2010 dyker 4G nätverk upp i städer
2010 ipad lanseras

2015:

• De flesta 5-klassister (för att jämföra med mig anno 1980) har en smarttelefon och data-abbonemang
• De söker inte information via Wikipedia, de söker främst via videosajter som youtube, vimeo mfl.
• de tittar på program via nätet, när som helst, var som helst (förhoppningsvis inte ändå under lektionerna...)
• De har multipla kanaler att hålla kontakt med varandra via sina mobiler, pekplattor och andra apparater.
• De kan inte ett enda telefonnummer, allt är i mobilens minne...
• De delar, kommenterar och samarbetar över nätet.

Vad jag försöker få fram är att barnen av idag växer upp till en fundamentalt annorlunda värld än den där de flesta teorier har sin grund. Jag har en bok som heter "Mikä autossa vikana?" från 1951. Den är ett täckande och bra verk för den som har en krånglande bil men relevansen till bilar i dag är begränsad. Helt enkelt för att den inte känner till många av de stora problemorsakerna av idag, den talar om tändstift och brytarspetsar där vi idag har elektroniska funktioner, grymma mängder elektronik som kan rådda om betydligt mer än alla komponenter i 50-talets bil kunde klara av tillsammans. 

En annan point är att många av dessa teorier strävade till att göra inlärningen möjligaste effektiv i en skola som hade i uppgift att skapa medborgare för industrisamhället, personal till de löpande banden. I dag ersätter robotar dessa människor och allt fler fabriker sköts av allt färre människor. Så kompetenserna våra barn behöver lära sig är av en annan natur än det skolan jag gick i gav mig. Barnen av idag behöver i högre grad ges verktyg i stil med kreativitet, ett flexibelt tankesätt, innovativitet, förmåga till samarbete och kommunikationsfärdigheter. De är inte betjänta av att kunna memorera och göra något utan tankeverksamhet. Vi behöver tänkande barn som kan pussla fram nya möjligheter av de bitar de har till förfogande, inte bara förtvivlade sitta med bitar av en förstörd värld som inte fungerar. 

Så när du som lärare försöker få dina elever till att kritiskt granska källor och inte köpa allt de ser och hör, kanske det vore skäl att också kritiskt granska den pedagogiska grund du står på, håller den måttet ännu idag? Ger den dig de verktyg du behöver för att bemöta barnen av idag och hjälpa dem framåt på deras väg?