Första delmoment är väl att skolan bör följa lagen. När det gäller sociala medier är detta såvitt jag vet aningen diffust då jag är osäker på hur åldersgränser är förankrade i finsk lagstiftning. Ta som exempel att man i vissa delstater i USA har fått köra motorcykel utan hjälm medan det i följande delstat inte var tillåtet. Dessa lagar (om de fortsättningsvis gäller...) hade ju ingen relevans här i Finland utan här gällde vår lagstiftning så rimligtvis är det på ett liknande sätt gällande även dessa regler.
Intressant nog kan vi konstatera att det inte verkar finnas sociala medier som lovligt kan användas i åk 1-6. Just nu vet vi att det sker en del mobbning på sociala medier, mina barn har varit inblandad i sådan på WhatsApp. De har appen med min tillåtelse och jag kommunicerar med dem via den men då gör jag det som privatperson och har utgående från min uppfattning om mina barn och deras medvetenhet om vad som är rätt och fel tagit ställning till den rekommenderade åldersgränsen (K-18 är ju lagstadgad åldersgräns medan de andra är starka rekommendationer) men det innebär att jag i egenskap av lärare i åk 1-6 bör hitta alternativa sätt att sköta kontakt via sociala medier. Ett sådant kunde vara t.ex. Yammer som vi har via Office 365, Google torde ha motsvarade system i sitt paket.
Vi lever i tider då den där fula gubben med sin paketbil inte mera försöker hitta barn längs med vägarna utan det rovdjuret finns i dag på nätet. Det rovdjuret kan ju också vara en person som arbetar med barn så det är viktigt att vi i skolan gör saker på ett sätt som är genomskinligt för dem vars allt det handlar om, nämligen föräldrarna. Det här innebär att det är några saker som måste skötas rätt för att bibehålla förtroendet och få något med mervärde ur detta.
- Involvera föräldrarna på alla plan. I planeringen av upplägget och ta med dem i forumet, de kan vara passiva deltagare men de skall kunna följa med vad deras barn diskuterar och får veta.
- Alla i den berörda gruppen skall tas med, principen alla eller ingen gäller.
- Kom överens om ramarna för gruppen, vad behandlas och vad hör inte dit. Vad är god sed och vad gör man inte.
- Kom överens om en samling efter en tid där alla tillsammans utvärderar hur det gått och drar slutsatser om man fortsätter och i så fall hur.
Sociala medier är här för att stanna, de har också en klar och tydlig plats i vår tillvaro. Det gör dem ändå inte perfekta eller ofelbara. Det finns en klar orsak varför vi i vårt kollegium har valt att ringa i alla känsliga frågor. Jag har otaliga gånger fått uppleva hur det jag skrivit uppfattats på ett sätt som jag inte hade kunnat förstå att var möjligt. Risken finns även i ett telefonsamtal men är ändå betydligt mindre där.
En ofta citerad undersökning från 1967 av Dr. Albert Mehrabian uppger att 55% av förståelsen i kommunikation är att vi avläser miner, gester och kroppsspråk, 37 % får vi via intonation och hur vi använder rösten medan enbart 7% skulle komma via orden. En del förkastar dessa procent som myt men oavsett vet vi att allting är en helhet som hjälper oss att tolka budskapet rätt. Då jag skriver faller många av dessa komponenter bort och leder till att läsaren tolkar orden efter något annat paket än det som skrivaren har haft. I en roman är detta ok, vi får måla upp berättelsen enligt hur vi föreställer oss allt utan att det gör något om vi föreställer oss det olika. Men då det gäller ett av våra barn i skolan kan detta bli mycket fel. Vi måste förstå varandra rätt om vi skall kunna stöda detta barn på bästa sätt. Ta som exempel en situation där jag leende, med varm röst och en varm kram säger åt Pelle "nu var du dum", orden kan vara hårda men mjukas upp av allt det andra och om Pelle har förtroende för mig och vet att hur han skall avläsa mig korrekt (det måste jag veta att han har/kan om jag skall säga något sådant) så förstår han mina ord på rätt sätt. Skickar jag ett skrivet meddelande med samma ord så är sannolikheten att han tar emot dem med ett leende och förstår att det inte var allvarligt menat ganska nära noll.
Många av bråken i skolan bygger på missförstånd. Vi kan lära barnen att kommunicera effektivare, framförallt genom att visa hur de skall få fram sitt budskap på ett sätt som inte missförstås. Men vi måste vara mycket duktiga på detta själva och det är vi inte alla gånger. Detta är inte avsett som kritik mot någon utan närmast ett konstaterande av faktum. Skulle vi kommunicera tillräckligt bra så skulle vi också ha en situation där familjerna förstår vad vi arbetar med och för, vi skulle hitta de där gyllene mellanvägarna tillsammans och skulle ha en gemensam värdegrund som vi bygger på. Jag kan inte tala för någon annan men själv kan jag inte visa upp ett prickfritt saldo utan har misslyckats i min kommunikation med hemmen flertalet gånger, men jag lär mig (om än långsamt...)
Vad är då kontentan? Vi borde fundera kring sociala medier tillsammans med våra familjer, detta vare sig vi nyttjar dem eller inte. Jag ser inte att skolan skall säga hur familjerna gör där hemma men skolan kan med fog vara den som sammankallar till träffar där man tillsammans kommer överens om riktlinjer så föräldrarna vet vad man tycker i grannhuset och hur man där tacklar problematiken. Tar vi i bruk någonting så skall detta göras gemensamt och inkludera föräldrar åtminstone i åk 1-6 men kan också vara mycket viktigt i åk 7-9. Detta under förutsättning att det är något som betjänar klassen/skolan på något sätt. Det kunde t.ex. vara en lägerskolegrupp, klassgrupp, hejarklacksgruppen eller dylikt. Finns inte kopplingen till skolan så är det inte heller vår sak på något sätt utan då skall vi hållas utanför. Jag har fått vänförfrågningar i Facebook av mina elever och jag har gått till dem och förklarat att jag inte kan vara vän med någon dom jag skall bedöma i skolan. Jag har svårt att bevisa att jag är opartisk om jag är vän med någon och inte med någon annan. I ärlighetens namn så vill jag ju ändå inte vara vän med alla elever så det skulle ändå inte inkludera alla (jag är ju de facto inte där för att vara kompis utan för att vara lärare och rektor). Det är enklast att hålla arbetet i ett fack och det privata dit vännerna hör i ett annat. Så håll allt objektivt, rättvist, lagligt och genomskinligt för hemmen. Då kan det bli något bra.
