Första kvartalet i nytt hus

Vi flyttade in i vårt nya skolhus som döpts till Kantelehuset den 23.10.2017. Flytten var intensiv och då eleverna kom saknades alla elevstolar i åk 1-5 på min sida, ett antal bord, skrivunderlägg mm. Det blev ganska mycket plan B. Jobbigast var att flytten från våra baracker skedde på måndag och tisdag innan och då tog vi med det vi behövde medan övrigt hade nya användare i staden eller skulle till skolor i afrika. På torsdagen då stolarna skulle levereras kom det info att de inte kan leverera som överenskommet utan det går tre veckor ännu innan stolar kan komma. Då var det lite småjobbigt att hitta alternativ så eleverna skulle ha något att sitta på, speciellt då lägsta bordshöjd låg mellan 80-90 cm på elevborden och då fungerar ingen vanlig stol...

Nå vi löste det och kom igång. Reaktionerna var glada över hela linjen både bland barn och vuxna då vi fick komma in i vårt nya hus. För att citera en finsk lärare: En voi uskoa että kaikki tämä hieno on meidän koulu! En elev konstaterade att det är så fint att man nästan börjar gråta medan en annan inte förstod att vi faktiskt skall bli här och undrade när vi skall tillbaka till vår riktiga skola (barackerna).

Vad har då varit speciellt lyckat? Det tänkte jag ta upp i detta inlägg. Här kommer några axplock.

1. Skolgården! Jag var fundersam kring övervakningen då formen på gården är mycket långsmal och elever sprids ut på ett nästan 200m långt område men det har visat sig vara mycket lyckat då det även sprider på eleverna så att de som har jobbigt att fungera ihop nu får en massa distans mellan varandra. Den andra stora grejen är att det finns massor med lekredskap och spelmöjligheter så alla kan göra och leka hela tiden utan att behöva köa. Det enda som till dags dato inte använts alls på skolgården är bänkarna, ingen har tid att sitta still och det gillar vi! 
2. Arrangemangen att komma in och ut. Vi var oroliga för flaskhalsar och bråk då man tar av skor/sätter på skor vid yterdörrarna men allt har löpt smidigt och eleverna kommer snabbt vidare till sina knaggor. Punkt 1 och 2 har tidigare varit områden där bråk uppstår. Mitt subjektiva intryck är att vi har haft betydligt färre bråk och problem i den nya skolan än i tidigare skola och i baracker. Det väcker tanken att kan man via byggarrangemang förebygga mobbning, i alla fall en hel del bråk? Jag tror vi skapat en tankeställare här.
3. Många enheter men ett personalutrymme. Vi är två skolor, finsk och svensk förskola, biblioteket och ungdomstjänsterna med personal i huset dagligen. Men vi har alla ett gemensamt personalutrymme. Personligen uppskattar jag att ha ett utrymme där vi möts naturligt och kan bygga upp en känsla av att vi tillsammans tar hand om alla dessa barn vi har i huset, oavsett vem som har det officiella ansvaret. Vi tänker mera i helheter där vi tillsammans täcker barnens vardag. Jag tror att detta i högsta grad är i barnens intresse.
4. Möbler - Vi tänkte om då det gäller möbler. Vi hade några röda trådar som vi försökt förverkliga och det känns som om vi lyckades ganska bra. Trådarna var: Ergonomi (för både lärare och elev), flexibilitet (både att enkelt kunna ändra formationer och justera om möbler så de passar både liten och stor), rörlighet (möbler som ger den oroliga eleven möjlighet att röra på sig utan att det stör de övriga i rummet) samt en viss rollfördelning i utrymmen så att vi har rum för olika ändamål (mer normala rum, utrymme med klar grupparbetesprofilering samt rum för att ha sköna lässtunder). Det finns även en klar tanke om att vi har olika elever och vi plockar fram den sorts möbel som verkar vara bäst lämpad för varje elev och kör inte så att alla skall ha exakt likadana möbler.
5. Specialutrymmen: Kombinationen musiksal + scen i samma plan är en vinnare. Det ger möjlighet att lätt flytta in på scen och ha musiklekar med mera rörelse där och enkelt att flytta in instrument för fester. Säkerheten i slöjdsalen där bara de lärare som har kompetens för teknisk slöjd kan sättas på el i salen eller sätta igång maskiner känns tryggt och bra för en rektor med ansvar. Även automatiken där spånsug slår på automatisk på den maskin man sätter igång känns riktigt smidig. Kopplingen där yt- och värmebehandlingsrum finns i skarvet mellan bildkonst och teknisk slöjd känns lyckad. 
6. Akustiken med reservation. De öppna lärmiljöerna med textilmatta har bra akustik, de akustiska vinylmattorna (eller vad de är för material) i traditionella klasser når inte riktigt i mål men är bättre än mer traditionella alternativ. Matsalens akustik (där det finns enbart hårda ytor) överraskade positivt och det går att diskutera med kompisarna utan att det blir en massa ljud i utrymmet. 
7. Belysningen. Vi har fattigmansversionen av ledbelysning som motsvarar dagsljus. Den fulla versionen läser av ljuset utomhus och justerar sig själv utgående från det. Det kan också justeras via snabbval för att ha en färgsättning som stöder aktiva perioder, lugnare stunder etc. Det finns forskning som visar att belysningen kan påverka inlärningsresultaten ganska mycket (öka läshastighet med 35% och minska felen då man läser med 36% mm). Vi har varit för kort tid för att se resultat men alla är överens om att belysningen känns behaglig.

Var kunde vi då ha lyckats bättre? Jo på några punkter får vi fundera vidare. Att ha rena betonggolv visade sig vara ansträngande för ryggen och en i personalen blev sjukskriven för att ryggen gick helt i lås. Nu har  den personen tossor på inne och det mjukar upp det så det har fungerat. Men att gå i bara strumpor (vilket är möjligt då vi har golvvärme) kan bli tungt på så hårt och stumt underlag. Men nu vet vi detta och kan bemöta det på rätt sätt. Den andra stora grejen som vi jobbar på är akustiken i gymnastiksalen. Drygt 900 kvadrat resonanslåda har varit en akustisk plåga. Speciellt då mellanväggarna till största delar består av nät som inte blockar minsta lilla ljud. Diskussioner förs om nya mellanväggar och så får vi se om det behöver sättas akustiska plattor på väggar i utrymmet. Golvet som består av en gjuten mjuk massa har däremot känts skönt under fötterna och för den verksamhet vi har i skolan känns det riktigt lyckat. Disken där man skrapar tallrikar rena och sätter bestick etc i disken är i nuläget en flaskhals men den skall byggas om i sommar enligt de insikter vi fått så även denna bit kommer att lösa sig.

Är huset en fullträff? Inte riktigt. De strama direktiven kring rumsprogrammet (antal rum och deras storlek) stjäl en hel del flexibilitet och jag har ingen klar plan för hur jag löser situationen om jag får in en ny årskurs som inte ryms i en klass. Finska sidan har en öppen lärmiljö även för de lägre klasserna men på svenska skolans sida finns detta bara på "stora sidan". Vi får hoppas på det bästa och ta den bron när vi kommer dit, om vi kommer dit. Så finns det ju en del detaljer som vi satt på "bör åtgärdas-listan" och de kommer att åtgärdas under detta år så inget att gråta över på den punkten. I övrigt, jo det är det!

Här på Borgås Facebooksida finns en del bilder tagna innan vi flyttade in.

Som en fotnot kring namnet Kantelehuset. Vi finns på adressen Sampovägen 3 och närområdet har en massa gatunamn med koppling till Kalevala. Sampo hade ju en koppling till rikedom medan kantelen var en symbol för andlig tillväxt. Kantelen har fem strängar och vi är fem aktörer i huset. Dessa är några element som gör namnvalet ytterst symboliskt och välvalt för vårt center för bildning och förhoppningsvis andlig tillväxt.