Rektor versus personalen

Jag inledde morgonen (har undervisningsfri dag på onsdagar) med lite "skoldoping". Kort och gott tittade jag på några TED-talks följde några twitterkedjor och skall se vad som har hänt i en del Facebook grupper till följande. I huvudsak grejer som skapar associationer, väcker idéer och inspirerar. Man behöver en liten blodtransfusion på detta plan med jämna mellanrum annars stagnerar man i samma gamla vanliga spår och det tenderar att leda... ingenstans...

Det kan ju se bra ut men en skola får inte stampa på stället, vi måste hitta vägar där vi har alternativ att välja beroende på vad som kommer emot.

Jag funderade lite på mig själv i förhållande till min personal och kom fram till att vi skiljer oss på vissa punkter, kanske till en viss del för att vi behöver profilera oss lite olika i våra roller. Jag tänkte försöka åskådliggöra det till vissa delar via nedanstående tabell.

Rektor	Lärare
Behöver se helheten	Behöver se den enskilda eleven
Måste ha ett vitt nätverk gällande skol-lösningar	Behöver ha ett vitt nätverk gällande undervisningslösningar
Måste hållas ajour om senaste nytt och trender	Måste vara lyhörd gällande allt i klassen
Skall bestämma vilka nya inriktningar som skall testas/implementeras i skolan och i vilken grad	Skall bestämma hur dessa implementeras så att det finns en röd tråd i klassens vardag.
Kan flytta fokus och titta på saker mera projektbetonat	Bör arbeta mera på sikt för att kunna se vad som ger resultat och vad som skall avslutas
Skall kunna argumentera för och emot utgående från skolans utvecklingsbehov	Skall argumentera för och emot utgående från sin kunskap om eleverna, gruppen samt deras utvecklingsbehov
Skall kunna inspirera och skapa en atmosfär där kreativitet och att våga ta steget ut i det okända är den grund vi bygger vidare på	Skall våga utmana sig och tänja på sin trygghetszon. Skall dock vara lite trögare än rektorn och inte rusa huvudstupa in i vad som helst.

Jag ser det som så att rektorn skall vara den som visar vägen, att vi skall vidare, att vi skall våga och att vi får göra misstag på vägen. Att nuläget kan vara bra men att det inte är bra att vi stannar där. Våra elever skall hela tiden gå framåt, lite som en innebandystraff: Bollen måste hela tiden vara i rörelse och den får inte gå bakåt. Det finns ingen orsak att begränsa inlärning och utveckling till eleverna, denna bit skall beröra hela skolan och alla i den.
Någon kanske funderar varför rektorn skall agera fjärilen som fladdrar från blomma till blomma och inte lärarna. Kort och gott för att den enskilde läraren kan inte få igång någon utveckling med en konservativ rektor som broms, en rektor har större chans med konservativa lärare. Lärarna i Finland har en stor autonomi men fortsättningsvis är rektorn deras förman och den som säger vad som skall göras i skolan. Det är helt ok att använda den bestämmanderätten. När det kommer till kritan måste vi ju kunna leda även i motstånd. Den gode ledaren kan argumentera för sin sak och klarar av att leda även med lite motstånd. Framför allt har den byggt upp ett förtroende där de anställda litar på sin chef även då denne kommer med direktiv som svider i det egna skinnet. Jag har den situationen med min chef, däremot vågar jag inte uttala mig om hur det är för min personal. Jag litar på dem och deras omdöme samt på att de har uthålligheten att föra mina idéer i mål då jag redan flyttat fokus vidare till nästa projekt. För min uthållighet är inte på deras nivå, det är en orsak till att de är bättre på sina poster än vad jag skulle vara.

Sir Ken Robinson är en inspirerande talare och han har pratat om att skolan inte skall utvecklas mera utan att den behöver en revolution. Vi behöver bygga om den helt och hållet. Den gamla skolan för industrisamhället fyller en uppgift som vi sakta men säkert har automatiserat bort. För att göra det behöver vi tänka om och tänka kreativt. Som rektor måste man visa exempel och släppa fram kreativiteten hos varje person i skolan, från elev till städare, assistent, lärare och andra aktörer som tillsammans bygger upp vår vardag. Innan jag avslutar med ett av sir Kens tal i detta ärende ställer jag frågan hur du låser upp kreativiteten i din skola?