Detta kan kanske ses som ytterligare ett slag i luften i kampen mot rasism. Vi är många som delar bra skrivelser i ämnet på Facebook, twitter eller i bloggar. På något sätt känner man då att man visar var man står och att man gjort en insats. Jag vill vara tydlig med att denna skrivelse inte ännu är en insats, den som sådan hjälper ingen alls. Det är bara en samling tankar och ord, skrivan i avskildhet utan koppling till den vardag där även mina elever får höra rasistiska kommentarer. Det blir först en gärning när jag ställer mig vid min invandrarelevs sida och aktivt agerar mot rasistiska påhopp.
Vi vet att mobbning funnits i all evighet, jag tror inte vi kommer att nå en situation där vi fått bort all mobbning. Hur skall vi kunna det? Då de vuxna föregår med exempel som visar att mobbning inte är något farligt? Jag vet att jag skall utgå ifrån att jag varje läsår sitter otaliga timmar och diskuterar med mobbade och mobbare, att vi reder ut, gör kompromisser, överenskommelser och delar ut straff då prat inte ger resultat. Det skall vara tydligt vad som är rätt och vad som är fel, även då hemmet inte är av samma åsikt!
Under flera år har jag följt med speciellt sannfinländarnas rasistiska påhopp, nu i egenskap av regeringsparti och med representation i EU. De får helt nya arenor att visa upp sitt rasistiska ansikte och... det accepteras. Har rasismen blivit rumsren? Jag kan inte göra så mycket för att påverka en riksdagsman eller någon i dess stab då den uttalar eller agerar rasistiskt, det är en funktion som borde finnas inom riksdagen, eller har jag fel?
Då jag pratar med elever konstaterar jag att står du bredvid och ser mobbning, hör någon säga något rasistiskt så stöder du det i tysthet om du inte agerar. Det har jag lyft fram åt barn i 20 år. Inget av dessa barn finns i riksdagen och det är jag glad för. Jag har nämligen högre tankar om mina elever än riksdagsledamoterna kan möta. För som jag ser det är hela riksdagen idag en högborg för rasism. Vi har hört de svaga fördömmande orden... i 10 år? Till dags dato har jag inte sett några relevanta gärningar där man på riktigt visar var gränsen går och slänger ut den som inte kan hållas inom gränserna. Riksdagen styr detta land, riksdagen skall visa vilka normer som är viktiga. Sorry men ni är just nu det där dåligt uppfostrade barnet som man inte vill att ens eget barn skall leka med. Ni är kort och gott ett dåligt exempel för våra barn!
Så här i Bryssels efterdyningar kan jag inte låta bli att fundera över hur mycket vi skulle kunna minska på orsakerna till hatet om vi kunde få ordning på rasisterna och de fula påhoppen av människor i våra egna led. Kanske vi kunde börja bygga upp en bättre värld där?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar