Då har vi en ny läroplan. Syns det? Antagligen är det i de flesta klassrum samma gamla lunk som tidigare. Trots att den nya läroplanen är ganska upphaussad, har varit omskriven och debatterad även utanför landets gränser. Själv konstaterade jag surt på en fortbildning om den nya läroplanen att det verkar vara samma gamla skit i nytt fint omslagspapper. Jag reagerade på att det bara talades om undervisning, inte om inlärning. För mig är detta fel fokus. Fokus skall inte vara på (karrikerat) att lärarna föreläser till 100% utan på att eleverna lär sig fullt ut enligt sina förutsättningar. Hur kan vår läroplan inte få den biten rätt?
Nog om det. En av de stora grejerna som dyker upp är programmering. För att bemöta detta ordnas det fortbildningar i programmering land och rike runt. En del lärare går på dessa och merparten låter antagligen bli... Redan förra läroplanen stipulerade att varje elev skulle få använda ikt som stöd för sin inlärning minst en timme/vecka. Jag påstår att en mycket stor del av våra barn inte fick detta. Största orsaken är inte brist på apparater, nät eller annat som skulle kräva ekonomi. Största problemet är den enskilde läraren. Läraren som ser en konflikt eller ett hot i ikt. Du vet den där läraren som säger att allt vi har gjort faktiskt inte är så dåligt att vi måst börja använda datorer. Den läraren har en liten poäng, men den poängen är tagen ur sitt sammanhang.
Om vi flyttar scenariot in i slöjdsalen i stället för att förtydliga detta. Förr klarade man sig fint med handborrar, hammare, skruvmejsel, ryggsåg, stämjärn, skölp och sandpapper. Vi klarar oss fortfarande fint med dessa, trots det är jag riktigt glad för att det skall komma en större slipmaskin till maskinsalen i den nya skolans slöjdsal. Varför? Det är ju fint med lugna sandpappranstunder där barnen lär sig att tålamod är en dygd osv. Jo, det är säkert fint OCH ett bra sätt att strypa intresset för slöjd. Säg att eleven använder 8 lektioner till att slipa smörkniven i körsbärsträd och ändå har en gropig halvestetisk produkt att visa upp, är det här det pedagogiskt sett bästa sättet att jobba? Alternativet är att låta eleven använda den nya tekniken (i detta fall slipmaskinen), slipa maskinellt i 5-10 minuter, få ett bättre slutresultat och spara 7 lektioner för annat som ingår i ämnet.
Programmeringen får agera exempel i anslutning till teknik och den nya läroplanen. Vi kan låta alla våra lärare gå på programmeringsfortbildningar men det räcker antagligen inte. Vi kan satsa stora pengar på Bee-Bot, Blue-Bot, Vortex, Sphero, Ollie, Ringo, Lego Mindstorms, Buddy, Meccanoid G15KS, JD Humanoid och andra robotar om vi så vill, men någon garanti för resultat är det inte. Det är inte heller alla de gratissajter eller appar som finns. En del sådant kan du hitta i denna länksamling.
Allt startar från pedagogen, dess insikter, färdigheter och kunskaper. Mot den bakgrunden är varje fortbildning bra men ännu bättre vore det om vi hade pedagogiska kaféer där lärarna kunde bolla idéer och diskutera olika upplägg. Kanske öka mängden kompanjonslärarskap för att osäkra lärare skall få göra saker tillsammans med en säkrare lärare? Jag vill inte att programmering skall bli något jippo som man gör 1-2 dagar under ett läsår. Tanken är väl att programmeringen och det logiska tänkandet skall finnas med som ytterligare ett verktyg i (kanske främst) matematikundervisningen. Vi behöver alltså få våra lärare på en nivå där de kan analysera sin matematikundervisning och kunna se vilka delområden som enklare kan introduceras och fördjupas genom programmering.
Faktum är att rektorn inte får tillåta lärarna att gömma sig bakom att det gamla har fungerat bra och gett fina pisa-resultat. Det är inte vettigt att utgå ifrån att alla andra i skolan skall utvecklas förutom lärarna! De skall upprätthålla sin kompetens, de har en enorm inverkan på barnen via sin möjlighet att välja metoder och sätt att bygga upp undervisningen, med denna rätt kommer ett ansvar. Nämligen ansvaret att behärska och förstå alla de metoder som finns tillgängliga.
Jag vet inte om jag skulle gå så långt som i Helsingfors där det stipuleras att en viss procent av undervisningen skall vara med ikt. Inte heller är jag automatiskt såld på att böckerna skall bytas ut mot teknik. Vi har länge haft lärare som skippat läromedlen och gjort egna tillsammans med eleverna, det ser jag som ett ypperligt exempel på lärare som utvärderat verktygen och valt något som de upplever att är bättre (att gå enligt läromedel kan ju bero på att läromedlet är bra eller att man gör det lätt för sig, dock omöjligt att avgöra vilketdera så därför är den biten inte tecken på något alls...). Denna sorts personal vill jag ha och jag tycker att vi skall förutsätta att vi har en välutbildad personal som håller sig uppdaterad och därigenom beredd och kompetent att ta ställning till vilken metod som tjänar elevens inlärning bäst i varje enskild situation. Då sker det antagligen bra inlärning som till skillnad från bra undervisning bär långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar