Jag vet inte om det är våren och de ljusare dagarna eller om jag helt enkelt sakta börjar återhämta mig från de senaste årens börda. Osagt bäst. Oavsett var det en väckarklocka då arbetshälsovården undrade om jag ville komma och prata med en psykolog och få sjukledighet för burn out (eller vad det skulle ha stått som orsak, utbrändhet ger ju inte rätt till sjukledighet så därför skrivs det ofta att man har depression eller nåt liknande).
Det hela startade med att jag ville ha en rejäl koll på min personal som jobbat hårt och under en hel del press i några år. Då började arbetshälsovårdaren tenta mig och hur min situation var och för en gångs skull svarade jag ärligt utan att försöka försköna något. Efteråt funderade jag hur jag inte alls hade noterat min egen situation men så är det väl för alla i samma situation.
Men kanske lite bakgrund till var jag står idag. Läsåret 2016-2017 hade vi följande frånvaron bland lärarna:
4 x 1 vecka på erasmus+ kurser
36 veckor sjukfrånvaro (här räknas enbart hela veckors sjukfrånvaron), varav jag själv stod för 8 efter en axeloperation i början av september.
Skolåret hade 39 veckor....
Skolbygget hade inletts så hela året bestod av en massa planeringsmöten, kontroller, kämpande för att få igenom pedagogiska lösningar framom billiga...
En av tre klasser som skapade massor av oroligheter så jag satt varje ledig lektion med en enskild elev i de 5-6 veckor jag hann vara tillbaka innan jul. Vi kom inte i mål med den klassen under det läsåret...
Inför detta läsår slogs vår skola och en annan ihop inför flytten till den nya skolan i samband med höstlovet. Läget detta läsår har varit att vi förutom den sista intensiva perioden gällande bygget fram till november, har jobbat stenhårt med att migrera elever och föräldrar från två skolor, jobbat med att hitta vår linje inom personalen då två nya klaslärare anställdes till detta läsår, en lärare och handledare kom från den stängda skolan och speciallärarpaketet varit nya människor för oss. I nya huset har vi även fått nya samarbetspartners som vi fungerar ihop med (ungdomstjänster, bibliotek, förskola, eftis och idrottstjänsterna).
Nu kan jag säga ärligt att det varit mer än vad jag klarat av. Personal-ledningen i skolan har långt skötts av min vicerektor för jag har ju inte hunnit vara där utan sprungit från möte till möte. Så här efterklokt skulle det enda rätta ha varit att vara undervisningsfri under hela processen. Jag vågar påstå att allt gällande skolbygget och sammanslagningen av två skolor skötts på godkänd nivå. Det som fallit bort är följande:
- personalledarskapet
- all utveckling på skolan
- kontakten och kännedomen om eleverna på skolan
- i viss mån även klart sänkt nivå på utvärdering av verksamheten
Man kan säkert säga att i vissa roller har jag bara existerat men inget har egentligen hänt som skulle föra minsta lilla sak framåt. Det här är ett stort minus! En skola skall vara en process i sig, det skall hela tiden finnas en rörelse framåt, en tanke om och sikte på utveckling. MEN för att kunna utveckla och ens att tänka framåt krävs tid och energi. Som ledare behöver man kunna fördela belastning på ett vettigt sätt. I mitt fall har det varit att konstatera att vi inte gör något extra detta läsår, vi försöker komma in i rullorna, få klasserna att fungera och försöker samla kraft inför nästa läsår då vi siktar på att sätta igång en del utvecklingsområden.
För egen del känner jag att jag sakta börjar vara på väg tillbaka. Jag noterar att jag igen är aktiv på sociala medier och kollar upp vad andra har gjort för smarta saker och funderar på om de kunde vara något för vårt hus och i så fall i vilken form och via vilka i personalen. Drömmen är en skola som ger möjlighet till lite extra för var och envar . En skola som vågar göra det där lilla extra och där personalens arbetsbörda är hanterbar och den vägen även mottaglig för nya utmaningar och försök. En skola där man kan tänka fritt och får försöka något nytt.
En del nya funderingar gällande användning av resurser och upplägg har jag ganska klara redan och via rekryteringar skall vi försöka bygga upp en effektivare skola (ökade resurser och möjligheter den vägen) . Det känns ganska skönt att få sitta med pusselbitarna och tillräckliga resurser för att låta eleverna och pedagogiken gå först. Livsandarna börjar sakta vakna igen :)
Fotnot. Nej jag tog aldrig emot den där sjukledigheten, kändes som att stänga porten när hästen redan hade rymt. Det var ännu hektiskt och jag var slut men jag såg hur det hela tiden gick mot det bättre. Så en sjukledighet där skulle ha haft marginell betydelse då min bättringsprocess var sakta på gång men en frånvaro skulle ha belastat min personal som hade tänjt sig hela tiden och det kunde bara ha lett till negativa följder. Så för elevernas och personalens skull var valet lätt, askan var definitivt att föredra framom elden.
Som finnen säger, näillä mennään. Snart börjar sommaren igen och då kan man ju inte vara annat än glad. Personligen skall jag ut och njuta av vårt land längs med kurviga små asfalterade vägar och samtidigt bygga upp förväntningar på ett nytt skolår, ett lite bättre skolår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar