I det moderna klassrummet har vi skippat tanken på att eleven är ett tomt kärl som läraren fyller med kunskap och insikt. Vi vet det, vi klagar på allt eleverna har med sig i bagaget hemifrån och att det inte är det vi hoppas att de skulle ha. Då kan ju eleven knappast ses som ett tomt kärl, eller hur?
Vi talar också om att vi skall få eleverna intresserade och motiverade för den inlärning vi vill att skall ske. Det kan bli ett oöverkomligt hinder ibland. Jag tror inte jag kan motivera alla, ibland inte ens hälften. Men, jag tror att det har gått fel någonstans om jag skall vara den motiverande faktorn. Jag tror vi måste bli bättre på att hjälpa eleverna att hitta sin egen inre motivation. Då skippar vi det här med att fylla och hjälper i stället eleven att hitta vägen till den källa där eleven hittar det den vill fylla sitt ämbar med. Det är lite som med turister, vill de till en restaurang så kommer de inte att lyssna till dina direktiv om hur de hittar till kyrkan.
Lärarens professionalism kommer sedan fram i att beskriva en enkel väg, men också en väg som har ett mervärde och ger eleven mer än enbart det som finns vid målet, dvs källan. Det skall vara en berikande utflykt på många plan. Kanske viktigast av allt en utflykt som görs för att eleven vill till målet.
Som ett litet förtydligande finns här en video som är inne på samma linjer men med beskrivande exempel. Resan mot en bättre skola fortsätter....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar