När väggen kommer emot

Under min tid som rektor i Borgå har vi haft en tydlig trend. Sedan slutet av 90-talet har resurserna sinat och osthyvlar har stundvis bytts till ishackor för att sedan hyvla vidare. Under min tid har vi stängt 8 byskolor och inom de följande åren vet vi att ytterligare 3 går samma väg. Två skolor kommer att uppgå i enhetsskolor så på sitt sätt dras de ju inte in utan omvandlas. I praktiken ändå 11 skolor färre på en 20-års period. Alla som resultat av försök att få ekonomin att gå ihop. Problemet är att vi egentligen bara köper oss lite tilläggstid, vi har inte kommit till lösningar som ger bestående lättnader. Nu pratas det igen om statliga nedskärningar i utbildning så kommunerna kommer att ha tuffa tider framför sig igen.

Rösterna som säger att vi har sparat tillräckligt har redan hörts länge, politikers löften inför val är som bekant inget värda så ingen vits att gråta över spilld mjölk där. Situationen kommer ändå inte att bli bättre vilken regering vi än har. Jag tror att det är dags att sopa bordet rent och börja bygga upp allting på nytt.

Vad jag funderar på är hur jag skall kunna förverkliga det jag är ute efter och att kunna göra det med de resurser jag har. När jag talar om resurser så tänker jag mig den budget jag har, inte detaljnivå som material eller personal hur viktig den senare än är. Vi har en ny läroplan på väg och jag har bara tittat på huvuddragen i den men vissa linjedragningar är ganska tydliga. På sitt sätt kan den vara en katalysator för en nödvändig förändring. Eftersom jag ser ett behov av att börja omvandla undervisningen, undervisningsmiljön, metoderna, slipa verktygen och uppdatera lärarrollen så har vi egentligen en ganska fundamental förändring framför oss, i princip kan vi tala om skola 3.0 (om vi ser de gamla grekernas öppna inlärningsmiljöer som 1.0, industrisamhällets skola med pulpeter som 2.0 och informationssamhället som vår nuvarande version).

Dagens elev behöver inte känna till vilket år freden i Nöteborg slöts (Nöteborg ger >28 000 träffar i Google), eller hur många istider jorden upplevt (istid ger 337 000 träffar på Google, dvs fler än det finns finlandssvenskar), detta får eleven fram på sin mobil på någon sekund. Jag behöver inte fylla eleven med detaljkunskap utan snarare skapa en grund för att hitta, sålla och förstå den kunskap som finns tillgänglig. Vi har inte mera enbart en uppslagsbok från pappas barndom i hyllan som berättar en del av det vi vill veta så redan det förutsätter ett annat upplägg i en massa ämnen.

Så om eleven behöver lära sig andra färdigheter då måste även läraren ändra sitt sätt att fungera. Det i sin tur ställer nya krav på inlärningsmiljön och allt detta förutsätter att ledarskapet uppdaterar sin roll och uppgift. Min roll just nu är att försöka bortse från allt "så här har vi alltid gjort", i och med att detta leder till en situation där vi ohjälpligt faller på att det sättet kräver mer resurser än vi har.

Vad kan vi då göra? Ärligt sagt, jag vet inte. Jag sitter med en bild av skolans verksamhet som har varit oförändrad i de 40 år jag sett skolan, det är ett problem att aldrig ha fått se och uppleva alternativ. Men om jag funderar på vissa alternativ som kunde ingå i paletten så skulle det kunna vara dessa:

• Ett tätt samarbete med biblioteket kring ämnet modersmål och läsning. Kunde litteratur (i pappers och elektronisk form) skaffas som samarbete på något sätt?
• Likaså ett tätare samarbete med ungdomstjänster och socialväsendet för att stöda barn med utmanande livssituationer. Den förstnämnda har också verktyg för att skapa bättre samhörighet i klassen och det man kan lära under den processen kan vara riktigt värdefulla verktyg livet ut.  
• Eftersom förlagen just nu innebär en broms i utvecklingen av e-läromedel, varför skapar vi inte dem med talkoarbete, i matematik finns det ett ypperligt underlag i t.ex. www.matematik.fi. Gör med läromedel vad Linus Torvalds gjorde med Linux.
• Om vi inte måste följa en viss bok utan arbetar med ett stoff så då kan vi kanske i högre grad individualisera inlärningen och ge även begåvade elever en bättre skola, en skola där de får gå framåt på sina egna villkor och inte behöver vänta på de andra som behöver mera tid på sig.
• Byt ut någon lärare på kommunal nivå mot psykolog. Låt psykologerna vara psykologer för de barn som mår illa i stället för att agera testmaskiner. Hitta problemområdena och gör något åt dem så att barnen kan fungera optimalt i inlärningssituationerna. Just nu ger vi mediciner för att dämpa symptomen, inte åtgärda orsakerna.
• Slå ihop grupper och satsa på kompanjonslärarskap, 60 fungerande barn torde gå bra för två lärare om ovannämnda problem har kunnat lösas. Låt oss vara ärliga, vi behöver inte dela grupper pga antalet barn utan pga de problem barnen har. Satsa på att lösa dem så kan vi ha större grupper.
• Sudda ut gränserna för inlärningen, måste allt ske just på lektionstid och samma lektionstid för alla? Den industrialiserade världen hade verkstadslösningar där allt skulle vara effektivt, 10 ämnen på 28 timmar för 25 barn, kostnadseffektivt. Tänk om barnen har någon "distansarbetstimme" varje dag och dessa placeras i ändarna på dagen. Då kan den som inte har hjärnan igång före tio komma senare och distansarbeta t.ex. på eftermiddagen medan den morgonpigga kan distansarbeta på morgonen och sluta tidigare på eftermiddagen då den inte mera orkar. Skulle det vara mera effektivt? Jo om det innebär att eleverna fungerar bättre och därmed får mera ut av sin skolgång på det sättet. Ekonomiskt? Kan vara på ett ut, läraren har ansvar för samma antal lektioner men en av dessa byggs upp så att eleverna kan göra det tänkta var som helst och när som helst (inget hindrar att de kommer till skolan på sin distanstimme heller). Titta på denna video och efter ca 8 minuter kommer han fram till poänger som kopplar till denna punkt. Hela videon är dock mycket sevärd så titta gärna genom hela. 

• Kan vi outsourca t.ex. religionen. Varför inte ge den biten till församlingarna? Eller skall vi byta ut ämnet till ett neutralt ämne där vi koncentrerar oss på gyllene färdigheter som vett och etikett, moral, kulturer, samarbetsförmåga, ledarskap, förhandlingsförmåga etc.? Vi behöver utvärdera vad alla undervisningstimmar egentligen ger för färdigheter för livet. Jag är benägen att ifrågasätta om vi använder våra timmar i religion på ett kostnadseffektivt sätt. Jämför t.ex. vad 6 vt engelska i åk 4-6 ger för färdighet jämfört med 8 vt religion i åk 1-6.
• Finns det element i det planerade gymnasiesamarbetet som kan tillämpas även i åk 1-9?

Dessa frågeställningar som inledande tankar. Som det framgår finns det en massa frågor men mycket få svar. Kanske man borde ta ett gäng med utbildningsmänniskor som är villiga att tömma bordet och börja tänka outside the box och kuska iväg dem för ett studiebesök någonstans där man gör allt på ett helt annat sätt (oavsett vilka deras pisa-resultat är) och sedan låta dem bli där ett antal dagar för att sitta och bygga upp en massa helgalna scenarion över hur framtidens skola skulle kunna se ut om man använde sina resurser på alternativa sätt. Ibland är lite distans bra om man skall kunna se hela bilden och göra något åt den.