Rektorns tal

Det blev två tal denna vecka, egentligen tre... Talet på vårfesten, talet till en uppskattad kollega och vän som nu avgår med pension (ett ypperligt exempel på en människa som har åldrats men inte blivit gammal) och så ett i högsta grad privat tal till våra avgående sjätteklassister under fredagens sista lektion. De är för tillfället den sista klass jag varit klasslärare för, de senaste 5 åren har jag fungerat som timlärare. Jag har också kunnat lyssna på en del andra rektorers tal på vårfester och började fundera då vi alla har vinklat det ganska olika.

Åsikterna om hur ett bra tal är går säkert rejält isär och det skall de ju få göra. Så detta inlägg är ju på intet sätt ett facit på ett lyckat tal, jag kan ju vara helt värdelös på att hålla tal vad ni potentiella läsare vet. Men jag resonerar på följande sätt:

• Ett bra tal är förhållandevis kort, det finns antagligen en orsak till att de flesta gör annat i pleniesalen än att lyssna till det som sägs. Själv har jag också en benägenhet att koppla bort då ett tal blir för långt.
• Talet skall kopplas till det centrala i tillställningen, i mitt fall går åk 6 ut skolan och det kopplas i huvudsak till dem. Något annat kan kort beröras men i huvudsak talar jag till tillställningens huvudpersoner.
• Humor, humor och humor. Begravningar kan klara sig med allvarliga tal men det sker en massa roligt i skolan och jag anser själv att man bör prata utgående från det positiva, det man uppskattat.
• Jag tycker att man skall undvika alltför mycket information, vi har haft en massa kanaler för att få ut den informationen under året. Talet skall inte handla om information. Jag uppfattar det som ett verktyg att plocka fram det positiva, hylla det fina och tacka för det man fått.
• Försök göra det personligt. Ok om du har en åk 7-9 skola med 700 elever så kan det vara lite jobbigt att beröra alla men plocka upp händelser där många känner sig delaktiga så blir det riktat till dem också.  
• Bjud på dig själv! 

Det finns säkert en massa andra viktiga element men dessa är de jag försöker få med, med varierande framgång. Utöver dessa gäller det ju att få kontakt med publiken och där ser jag två barriärer man behöver överbrygga. Byt ut den fasta mikrofonen i talarstolen till en trådlös eller med sladd så du kan komma framför "muren" och på så sätt ha en närmare kontakt. Den andra detaljen som ofta tar kål på kontakten är att läsa talet från papper. Jag är säkert värdelös på att lyssna men tittar talaren mer i papper än på oss i publiken så slutar jag ofta lyssna. Känns inte som om det är riktat till mig helt enkelt. Hur som haver. De officiella talen har väl hållits för detta skolår och nu stundar en tid i goda vänners lag och en tid för en själv. Blomstertiden är officiellt här, passa på och njut!