Insikter från skolbesök i Vittra Brotorp

Jag får väl inleda med att be om ursäkt för en stökig lay-out. Jag får konstatera att jag inte har varit så visuell tidigare att jag skulle ha finslipat detta... Då vi skulle besöka Settdagarna I Stockholm kändes det optimalt att även besöka en skola som hade satsat på öppna inlärningsmiljöer och hade erfarenhet av hur dessa fungerade. Jag har inte satt mig in I den svenska läroplanen och utgångsläget är väl att den till vissa delar skiljer sig från vår. Jag tyckte mig se det bland annat I utformningen av slöjdsalen. Jag återkommer till det lite senare.

Kort om skolan. Vi kontaktade och togs emot i Vittra Brotorp. Skolan byggdes 2011 och är dagis-åk 9 med ca 300 barn. Invid skolan finns en idrottshall som kan användas för gymnastik och en massa grönområden. Trots att skolan var så ny hade den utsatts för en hel del slitage och det framgick klart och tydligt att det är fel att spara på materialsidan i en skola. Det måste vara material som håller. Här var en del lösningar ganska lätta och skulle kanske bättre lämpa sig för lägenheter än en skola. Till höger en bild över bottenlösningen i översta våningen (inte helt aktuell då det inte fanns öppna passager mera i den nedre kanten mellan de öppna inlärningsmiljöerna, detta för att undvika att eleverna springer runt och runt).

Det fanns en hel del små krypin för att kunna arbeta enskilt också. Deras erfarenheter var att enskilt också kan vara något negativt och en del av dessa krypin där man kan krypa in och försvinna skulle de bygga bort. Små arbetsplatser som denna här i invid (med stol och fanerväggar) skulle de också ta bort. Deras erfarenhet var att man har mera nytta av utrymmen för små grupper än för enskilda elever.

Skolan (eller någon) hade satsat en hel del på design och visst ser det bra ut och ger det lilla extra. Varken personal eller elever var dock helt nöjda med detta. Personalen ansåg att en del av dessa blickfångare inte fungerade som man hade tänkt och eleverna efterlyste mera mjuka möbler att kunna ”chilla i”, bekvämlighet betydde mycket mera än utseende. Överlag funderade jag på elevkårens betydelse då man gallrar fram de möbler man tänker satsa på. Nu var de flesta missnöjda med merparten av stolarna och dessa byts ut an efter det finns möjlighet till det. Rätt val här kan innebära betydande inbesparingar på sikt. Överlag kom det fram att elevens stol är en enorm faktor i vardagen. Som en elev sa det, ”de här stolarna är obekväma, efter några minuter bara måste man stiga upp och gå omkring en stund”. Det finns knappast någon ”one size fits all” då det gäller stolar men vi behöver väl inte heller sträva efter det utan efter något för var och envar. Möblerna är en bit av differentieringen där vi söker elevspecifika lösningar för att få det optimala för varje elev.

De öppna inlärningsmiljöerna hade sina för och nackdelar. En del lärare klarade inte av att fungera i dessa och hade sökt sig tillbaka till skolor med mera traditionella lösningar, jag tror att man tänka i samma banor beträffande elever också. Vi behöver ha en palett av möjligheter i skolan, även beträffande lärmiljön. Nu höll de på att bygga till klassrum på bekostnad av kvadratmetrarna i de öppna inlärningsmiljöerna. Deras uppfattning var att de till vissa delar hade blivit för stora och till vissa delar hade det uppstått ett ökat behov av mindre rum som en följd av att skolan hade vuxit. Det här är en sak som tål att fundera på även i min blivande skolas fall. Då vanda planerar en skola för ca 400 elever (Aurinkolaakson koulu) så har de landat på ca 8000 m², vi diskuterar halva den ytan och då har de vissa specialutrymmen i en angränsande skola medan vi har allt i samma byggnad. Min skola byggs vid det största enhetliga området med nybyggnad och det området skall fyllas med ca 10% av Borgås nuvarande befolkning. Det finns en risk att skolan blir trång i något skede, vad har man då för plan b för att bygga till? Görs grunden så stark att man kan bygga en tredje våning om behov uppstår? I övrigt konstaterades det att elever kan ”komma bort”, dvs bli lite i periferin och kanske inte få så mycket gjort i öppna lärmiljöer. Jag utgår ifrån att lärarens roll och planering stiger i betydelse i en öppen lärmiljö, i och för sig bra att det professionella kunnande måste användas aktivt. Rent praktiskt tror jag att man ökar användningen av de öppna lärmiljöerna med stigande ålder. Ett utvecklingssteg i de öppna lärmiljöerna skulle bli flyttbara väggar för att kunna omforma utrymmet efter behov. Det lär ska pågå produktutveckling kring en samlingsplats (i Finland) så att denna skall kunna byggas upp och plockas till andra element då den inte behövs. Den får agera som exempel på att flexibiliteten inte enbart är ett stort utrymme utan i extremt hög grad en lösning som bygger på flexibla element i utrymmet.

Vi har i vår process betonat vikten av att få ingångarna att fungera smidigt och inte bli flaskhalsar. Även här hade aulan blivit för liten. En viktig poäng var att den inte enbart fungerar som en sluss in och ut utan att den också fungerar som väntrum för elever som väntar på skjuts. Har man skåp för förvaring av elevernas saker så skall det finnas utrymme att sätta dit sakerna och för andra elever att gå förbi. Det kändes lite trångt om man flyttar detta rum in i vår blivande skola och skickar 100-150 elever in genom ett liknande rum efter en rast. Som min kollega hela tiden lyfter fram, det här är kvadratmetrar som hjälper eller stjälper verksamheten och dessa måste fås och fungera smidigt.

En annan faktor som kom fram här var akustiken. Trapphus och korridorer leder ljud, är trappan av metall så uppstår det en massa ljud som det kan bli jobbigt att få bort via diverse akustiska arrangemang. Överlag kommer akustiken att vara ett område som vi bör ha ett speciellt fokus på och min fråga är närmast vem som skall koppla in en expert på detta område, förväntar vi oss det av byggherren eller skall vi ordna det själva. Men viktigast av allt, finns detta entydigt och klart definierat i våra direktiv till offerten?

Övriga element som kom fram var att administrationen också skall vara lätt tillgänglig för föräldrar och besökare, dvs ganska nära en ingång. Jag vet inte om det var en generell lösning eller en lösning i denna skola men jag reagerade på de splittrade personalutrymmeslösningarna. Jag funderade på vikten av att ses under dagen, att samordna, bolla pedagogik och elevvård ”on the fly”, att få koppla av och skratta tillsammans. Jag tror att även personalens rum kunde vara en variant med öppen miljö där vi med inredning ordnar köksdelen, ”chill-delen”, platser för planering och förberedelse, platser att mötas. Om vi kombinerar allt och är flexibla så når vi säkert detta med färre kvadratmeter än om vi skapar skilda utrymmen för allt med fysiska väggar.

Rent pedagogiskt var det en fin poäng med ett utrymme som hade en grön vägg för att kunna skapa filmprojekt och montera in valfria bakgrunder i redigeringsskedet. Jag gillade också systemet med en tavla över de utrymmen som ingick i den öppna lärmiljön. Varje delområde visades med en bild och ett maxantal elever som kunde arbeta där. Eleverna placerade in sig i varje område med sitt fotografi eller namn och när ett område var fullt fick eleven titta på andra där det fanns rum. Lätt och överskådligt, samtidigt lätt för t.ex. rektorn att snabbt se var den skall hitta specifik elev ifall det blir aktuellt. 

Jag reagerade också på den lilla slöjdsalen på ca 40 m², observera att den var både träslöjdsal, textilslöjdsal, ”maskinsal” (fanns bara en pelarborr och bandsåg för mycket tunt material), målarutrymme och saknade metalldel totalt. Handverktyg och material fanns i ett litet förråd på ca 4 m². Det fanns inte arbetsplats vid hyvelbänk för alla elever på en gång. Notera att detta var ett utrymme även för åk 7-9. Våra elever i de årskurserna har ett rum enbart för maskinerna som är större än allt detta sammanlagt. Jag utgår ifrån att grunden till denna stora skillnad ligger i våra läroplaner och vad den stipulerar att vi skall lära eleverna. Det som dock kom upp till diskussion var behovet av en slöjdsal i varje skola. Skall Grännäs skola satsa på en komplett slöjdsal för 4-8 timmar/vecka eller blir det mera ekonomiskt att skjutsa eleverna till Lyceiparkens skolas slöjdsal som är topputrustad och står tom över halva veckan? Faktum är att åk 7-9 behöver ha en mycket välutrustad slöjdsal men att det där undervisas färre timmar/årskurs än i åk 1-6. En viss ironi att den behöver mera som använder mindre men kanske en möjlighet till samarbete över skol- och stadiegränser? En annan utrymmeseffektiv lösning var att matsalen och elevernas kök kombinerades. Matsalen kunde alltså användas för huslig ekonomi undervisning på eftermiddagen. Denna lösning är dock endast aktuell för Västra enhetsskolan och även där måste man överväga vilka andra funktiuoner man vill ha in i matsalen efter avslutad skolbespisning. Är dessa funktioner lätta att förena utan att undervisningen lider och hur många timmar diskuterar vi per vecka?

Byggtekniskt kom även här upp problemet med stora fönster och solljus. I slutet av våren och i början på hösten kan det skapa olidligt heta utrymmen och de hade investerat massor i rejäla persienner på utsidan av huset för att skärma av ljuset under dessa perioder. Så inga överdrivna fönster, de ser trevliga ut men man måste kunna arbeta också! Det hade också blivit en miss då avloppssystemets luftrör och luftkonditioneringens insug placerades invid varandra och med fel höjdförhållanden, inte optimalt för trivseln då det luktar kloak i skolan... Detta hade de dock nu fått rätsida på. Det hade också blivit missar med lutningar och vattnet rann inte bort från alla delar av gården, en del lutningar på dagisgården var för branta och gjorde att det inte gick att ha trehjulingar eller bilar där för det blev för brant. Staketen hade blivit placerade på sätt som gjorde att de inte fungerade då snön plogades upp mot dem. Delvis hade också marken satt sig vilket gjorde staketen lägre i förhållande till omgivningen. Precis som jag skrev att det invändigt måste vara hållbara material (golvmattors fogar hade placerats på skarv i betongen och gick upp hela tiden) så skall även gården tåla en massa. Gräsmattorna klarade inte detta och rekommendationen är gummimattor samt konstgräs. Vanligt grus klarar också det mesta men då släpas detta grus in i skolan och ökar på slitaget och städbehovet där. Man kan säga att en investering på de områden som finns på gården sparar på skolan invändigt. Samtidigt är dessa mjukare material och torde minska på glassplitter och annat som vi har haft problem med på den gamla skolgården. Så det är även en säkerhetsfaktor då man inte behöver akta sig för sådant då skoldagen börjar. Man kan också fundera på om det är klokt att spara en del av budgeten för gårdsplanen för att låta alla växa in i den och sedan skaffa de slutliga lösningarna och få dem på rätt plats. I ärlighetens namn, du möblerar inte om en skolgård lika lätt som ett rum. Även i övrigt kan det vara bra att reservera en viss summa för ändringar som man upptäcker att behöver göras under de första åren efter att man tagit i bruk den nya skolan. Teorier är goda men håller inte alltid i praktiken och då är det bra om det finns en budget för de nya insikter man fått. En liten scen (bilden ovan) med fasta bänkar på gården hade visat sig vara omåttligt populär. Mycket valuta för liten investering! 

Till sist ett varmt tack för att personalen på Vittra Brotorp tog emot oss och hade tid att visa och förklara tankar och beslut kring deras lösningar. Vi fick en ärlig bild av processen och utmaningar man kan stöta på både under och efter processen. Det gav många viktiga detaljer som ger oss en bättre chans än tidigare att nå lyckade lösningar i våra projekt.